Tillbaka

Nu är jag tillbaka i Stockholm. Jag är sprängfull av oro, ängslan och irrande tankar, och mår väl inte så jättebra, men jag ska inte skriva om det, jag vill hellre försöka tänka på annat.

Nyss tog jag en lång varm dusch, jag kunde stått kvar i en evighet, det var så skönt. Vad jag önskar att jag hade ett badkar! Det skulle höja min livskvalitet. Det och en Steinwayflygel.

Till Norrland

Idag ska jag packa för i morgon reser jag till Norrland i några dagar för att besöka en kär vän. Jag har köpt en ny mp3-spelare som är full med Regina Spektor och Kate Bush och som ska hålla mig sällskap timmarna på bussen. Jag ska verkligen försöka ha riktigt roligt de här dagarna som jag är bortrest. Vi ska jamma, kolla på film och gå långa promenader.

Jag är lite nedstämd utan att ha någon anledning till det. Jag vill inte klaga, för jag har så många saker att vara tacksam över. Och jag är tacksam, jag är tacksam över att jag har en frisk kropp som fungerar, över min familj och mina vänner, över musiken. Den här oron och nedstämdheten vet jag inte var den kommer ifrån. Jag önskar att det gick att bara borsta av sig den.

Spela in musik

ÅÅhh. Jag vill ju spela in mina låtar och lägga ut dem på Internet. Är trött på att de ligger och samlar damm här hemma, jag vill visa upp dem för alla som vill höra. Men jag fattar ju inte hur man gör. Till att börja med kan jag inte spela in så att det hamnar på datorn, det är ett projekt i sig. Men bara jag lär mig hur portastudion fungerar så ska det nog gå. Det allra jobbigaste just nu är att jag inte hittar nåt bra ställe på Internet där jag kan ha låtarna! Jag har ju en myspace-sida, men tydligen gjorde jag fel när jag gick med där eftersom jag inte reggade mig som musiker, vilket man skulle gjort för att kunna lägga ut musik. Igår reggade jag mig på Jamendo och på Virb. Nån som har erfarenheter av de sidorna? Nån som har erfarenhet av att spela in musik på portastudio? Jag är tacksam för alla råd och tips jag kan få. Jag vill så gärna ta tag i det här med att lägga ut musik på nätet. Jag vill att det ska fungera.

Dagens aktivitet, en dejt med Yvette!

Jag var nyss inne i stan och fikade med fina Yvette. Det var underbart trevligt att träffa henne, som vanligt, och det är oerhört nyttigt för mig att ta mig ut bland folk. Det börjar verkligen tära på mig att inte ha något att göra på dagarna. Nojjorna gror och frodas i sysslolösheten.

Jag måste börja aktivera mig, varje dag ska jag göra någon form av aktivitet som innebär att jag lämnar hemmets väggar. Annars kommer jag bli tokig och folkskygg. Och nojjorna kommer ta över helt.

Oro

Jag känner sån oro. Den ger inte med sig. Jag tar lugnande medicin och det hjälper väl litegrann, men inte helt.

Jag skulle vilja skriva en sång. Men jag har svårt att fånga idéer. Jag har svårt att sätta ihop saker.

Jag vill må bättre snart.

Det mest plågsamma

Häromdagen fick en av mina närstående nog av att jag mår så dåligt hela tiden. Hon tittade nästan vädjande på mig och sa med tunn röst: Jag orkar inte mer.

Och det gör så ont. Det gör så ont att göra sina nära illa. Jag försöker hålla min ångest instängd, men ibland kommer den ändå fram. När inte ens de som älskar en allra mest orkar, finns det ingen som orkar. Ingen som kan finnas vid min sida, ingen utom psykiatrin. Psykiatrin är snart allt jag har och det gör så ont, för det ska inte vara så. Vårdarna är inte min riktiga familj. Terapeuterna är inte mina kompisar. Läkarna är inte mina föräldrar.

Mitt hjärta har spruckit. Mitt samvete är dåligt och sårigt.

Slippa tänka

Igår var jag och hälsade på min kompis Jenny som precis har köpt en hundvalp! En helt bedårande liten labradorvalp! Jättegullig.

Annars så har jag blivit förkyld och känner varken smaker eller lukter. Det är lite jobbigt, men det finns en del av mig som tycker det är skönt. Den delen hoppas att jag ska bli riktigt sjuk, för då kanske ångesten mattas av en smula. Att jag ska få hög feber så jag slipper tänka. Den senaste tiden har det varit rätt jobbigt att tänka.

De ljusa stunderna

Idag har varit en kamp mot ångesten. Men de ljusa stunderna, de ögonblicken då ångestdimman löses upp, de är guld värda. När man plötsligt kan se världen med ett annat synsätt än det där mörka. De stunderna känns viktiga just nu.

Vill inte mer nu

Ögonen är tunga av tårar som aldrig rinner ut, huvudvärken ilar envist och ångesten sipprar obarmhärtigt och bestämt in i allting som är bra, allting som är fint. Det känns så orättvist att jag måste ha de här vidriga känslorna, jag förtjänar inte det här, jag är oskyldig. Hjälp mig! Ta bort det här! Ta bort det!

En väldigt fin dag

Igår hade jag en väldigt fin dag. Jag gick upp tidigt och fick min spruta som gjorde mindre ont än vanligt. Senare träffade jag min nya läkare som visade sig vara en snäll, klok och varm kvinna och jag är glad och lättad över att hon ska vara min ansvariga läkare från och med nu. Och sen! Sen träffade jag några av tjejerna från Shedo och Zebraforum för fika och bio. Alla var så snälla och roliga och jag hade jättetrevligt. Det var så hoppingivande på något sätt att träffa andra med liknande problem som de jag kämpar med. På vägen hem kände jag mig lycklig, bortsett från lite ältande kring mitt eget beteende. Var det inte konstigt att jag sa så där? Var jag inte för tyst och blyg? Men jag försöker att släppa de tankarna, trycka bort dem. De ska inte få förstöra vad som var en trevlig och mysig kväll.

Det diskuterades lite igår kring att anordna fler Shedo-träffar i Stockholm. Åh, vad jag ser fram emot det!

Pirr inför morgondagen

Jag är lite nervös inför fredagen imorgon, av flera skäl.

För det första ska jag få min spruta, och trots att jag fått den flertalet gånger vid det här laget så känns det alltid lite oroligt innan. Den svider ganska ordentligt, men det är ju över på mindre än en minut.

För det andra ska jag imorgon träffa en ny läkare. Hon ska vara min ansvariga läkare i fortsättningen, och det går inte att beskriva hur skönt det ska bli med en kontinuerlig läkarkontakt, istället för dessa ständigt nya ansikten som kommer med nya teorier och åsikter hela tiden. Hoppas, hoppas, hoppas att allting kommer kännas bra i kontakten med henne.

Och den tredje anledningen är den absolut roligaste, men också den som gör mig mest nervös – Shedo anordnar en bioträff för sina medlemmar, och jag ska gå! Jag ska träffa personer som jag haft massor av kontakt med över Internet, personer som funnits där för mig när jag befunnit mig i tunga och svåra situationer, men som jag aldrig tidigare mött i verkligheten. Det ska bli så himla skojigt att äntligen träffa dem, jag kan knappt vänta! Det är nervöst och pirrigt så klart, men det är mest positivt pirr!