Inga mer sprutor

Jag har slutat med min medicin, jag ska inte få fler injektioner. Det är en lättnad, och det ska bli spännande att se hur mitt mående utvecklas nu. Förhoppningsvis kommer den rastlöshet och oro jag känt de senaste månaderna att mattas av eller försvinna.

Jag tror att jag vill prova att vara helt utan mediciner ett tag.

Requiem och violinkonsert

Idag var jag i Storkyrkan och lyssnade på Mozarts requiem och en violinkonsert. Det var väldigt vackert. Jag satt och blundade och mådde bra. Nu är jag hemma och fylld av oro som jag skäms för. Jag försöker trycka bort den.

Tedans på Nordiska

Jag drabbades nyss av rastlöshet och ville ge mig ut på stan, men fick inte tag i nån. Och kanske lika bra det, för nu sitter jag och gäspar.

Idag var jag på tedans på Nordiska museet. Väldigt trevligt! Jag drack te, åt scones och dansade faktiskt lite.

Vill sluta med sprutorna

Varannan vecka går jag till psykmottagningen för att få min spruta. Jag tycker att flera saker har förändrats sen jag började med sprutorna. Jag har inte lika mycket humörsvängningar och jag gråter nästan aldrig. Förut hade jag tvångstankar. Jag trodde att det stod folk utanför fönstren och spionerade och att min garderob var full av djur. Allt detta är helt borta.

Men jag skulle ändå inte säga att jag mår bättre. Jag är säkert mer behaglig för min omgivning, men inuti känns det inte mycket bättre. Varje morgon har jag ångest. Jag vill helst inte gå och lägga mig på kvällarna eftersom jag vet vad som väntar morgonen därpå, men jag är alltid så trött så jag lägger mig ändå och somnar nästan genast. Trött är jag hela tiden. Jag var på middag hos en vän igår och jag kunde bokstavligt inte hålla ögonen öppna.

Och jag skapar nästan ingenting. Jag orkar inte. Jag har inte skrivit musik på evigheter. Jag skriver inte särskilt mycket text heller. Det känns som att inläggen jag skrev i bloggen innan jag började med sprutorna var mer inspirerade. Allt känns meningslöst när jag inte håller på med det jag älskar att göra. Allt känns tråkigt när jag aldrig orkar göra något. Jag som alltid varit en nattuggla kan inte hålla mig vaken efter tio på kvällarna.

Jag vill sluta med sprutorna. Jag kanske kommer att må sämre på vissa sätt, men jag kommer även att må bättre utan dem, det är jag säker på. Hade jag tagit denna medicin i pillerform skulle jag redan ha slutat, nu är det svårare men jag ska mod till mig och prata med sköterskan om mina funderingar nästa gång jag går dit.

Jag vill orka leva mitt liv. Inte sova större delen av dygnet, och gå runt och grubbla ångestfyllt resten av tiden för att jag inte orkar göra något annat.

Vart tog den här dagen vägen?

Jag har varit i centrum och käkat Ben and Jerrysglass och jag har sjungit lite julsånger. Min röst är inte riktigt på plats just nu, men jag är säker på att snart vara i form igen. Igår träffade jag min duettkompis i kyrkan. Vi sjöng Mendelsohn, folkmusik och annat. Nästa gång blir det julmusik! Jag är lite ledsen över att jag inte ska gå i något luciatåg i år.

I morgon ska jag åka på en dagskryssning till Åland, och på torsdag ska jag sätta mig och ringa samtal gällande olika aktiviteter och volontärarbeten. Jag är lite nervös över det. Samtidigt som jag längtar efter att bryta min sysslolöshet, så är jag rädd att jag inte ska klara de uppgifter man kan erbjuda mig. Är rädd att bli en börda istället för att vara till hjälp. Men jag försöker att inte tänka så. Jag måste ge mig själv en chans.

Jag har upptäckt att jag tycker det är jobbigt när man pratar med någon och samtalsämnet glider in på psykiatri. Det gör mig besvärad och jag vill bara prata om något annat, något lättsamt, något som inte gör så ont. Alla fel som psykiatrin har begått emot mig sitter fortfarande kvar som små taggar. Just nu funkar allting jättebra i kontakten med vården - jag har en bra terapeut, jag har kontinuerlig kontakt med en och samma läkare, jag slipper (nästan) alla piller och får istället injektioner varannan vecka. Men alla sveken, allt det som varit tidigare, är fortfarande färskt i mitt minne. Jag gjorde aldrig någon anmälan.

Jag vill ha sysselsättning!

Jag grubblar alldeles för mycket. Tankarna går vilse. Jag är säker på att allt skulle kännas bättre om jag hade någon form av sysselsättning. Jag har ju min ryskakurs och DBT:n, men det är fortfarande många tomma dagar i kalendern. Vad som händer med all tid vet jag inte. Jag skulle behöva något konkret att fylla den med. Jag har gjort två försenade anmälningar till universitetet till våren – kinesiska och lingvistik. Båda kurserna skulle ju vara sjukt intressanta att gå! Men eftersom mina anmälningar är sena är det långt ifrån säkert att jag kommer in på nån av dem, så jag behöver ha en plan B. För jag kan inte fortsätta gå runt och göra ingenting. Jag grubblar sönder mig.

Mina dagar som låtskrivare verkar vara över. Jag kan inte få ihop en fungerande melodi längre. Jag undrar om det beror på höstmörkret, sprutorna, bristen på händelser i mitt liv eller något helt annat. Jag undrar om det är tillfälligt eller permanent.

Idag ska jag i alla fall ge mig iväg till kyrkan och träffa min duettkompis och sjunga. Sång är magiskt!

Superhjälte

Frosten bet i mig
Mitt i sommaren
Själen sprattlade

Vintern rev i mig
Mitt i sommaren
Oron virvlade
och snurrade och dansade
Dansade runt med mig
Dansade runt med mig

Jag ville bli räddad
Ville ha en superhjälte
Ville bli räddad
Jag vill ha en superhjälte - nu

Spindelväv som spricker

Jag tänkte på dig
hela tiden
Jag tänkte på dig
när jag var en zombie
Jag drömde om dig
när jag var drömlös

Ljudet av spindelväv som spricker
hörs när jag sträcker min hand efter dig

Svamppaj

Idag gick jag ut i skogen och plockade trattkantareller. Sen gjorde jag och mormor en paj, som faktiskt blev mycket god.