Vill sluta med sprutorna

Varannan vecka går jag till psykmottagningen för att få min spruta. Jag tycker att flera saker har förändrats sen jag började med sprutorna. Jag har inte lika mycket humörsvängningar och jag gråter nästan aldrig. Förut hade jag tvångstankar. Jag trodde att det stod folk utanför fönstren och spionerade och att min garderob var full av djur. Allt detta är helt borta.

Men jag skulle ändå inte säga att jag mår bättre. Jag är säkert mer behaglig för min omgivning, men inuti känns det inte mycket bättre. Varje morgon har jag ångest. Jag vill helst inte gå och lägga mig på kvällarna eftersom jag vet vad som väntar morgonen därpå, men jag är alltid så trött så jag lägger mig ändå och somnar nästan genast. Trött är jag hela tiden. Jag var på middag hos en vän igår och jag kunde bokstavligt inte hålla ögonen öppna.

Och jag skapar nästan ingenting. Jag orkar inte. Jag har inte skrivit musik på evigheter. Jag skriver inte särskilt mycket text heller. Det känns som att inläggen jag skrev i bloggen innan jag började med sprutorna var mer inspirerade. Allt känns meningslöst när jag inte håller på med det jag älskar att göra. Allt känns tråkigt när jag aldrig orkar göra något. Jag som alltid varit en nattuggla kan inte hålla mig vaken efter tio på kvällarna.

Jag vill sluta med sprutorna. Jag kanske kommer att må sämre på vissa sätt, men jag kommer även att må bättre utan dem, det är jag säker på. Hade jag tagit denna medicin i pillerform skulle jag redan ha slutat, nu är det svårare men jag ska mod till mig och prata med sköterskan om mina funderingar nästa gång jag går dit.

Jag vill orka leva mitt liv. Inte sova större delen av dygnet, och gå runt och grubbla ångestfyllt resten av tiden för att jag inte orkar göra något annat.