Mitt 00-tal

Jag har sett hur andra bloggare skriver personliga sammanfattningar av det gångna decenniet. Först tänkte jag att det inte är någon idé för mig att göra samma sak, för jag har ju inte gjort så mycket saker, men när jag började fundera över åren som gått insåg jag att jag hunnit med en del trots allt. Så jag gör ett försök!

2000. Jag minns inte så mycket från år 2000. Jag gick i gymnasiet och mådde dåligt. Spelade gitarr och skrev sorgliga låtar. Åkte på skolresa till Polen, det var andra gången jag var utomlands.

2001. Jag gick hos en psykiater och åt antidepressiva. Jag tog även studenten med ofullkomliga betyg, gick därefter arbetslös tills jag började jobba i foajén på Folkoperan.

2002. Drömmen om att bli sångerska lyste allt starkare. Jag jobbade på Folkoperan och tog sånglektioner. På sommaren gick jag en sångkurs hos min sångpedagog tillsammans med hennes andra elever. Kursen avslutades med en konsert. Jag sjöng Ironic av Alanis Morissette, men hade börjat fantisera om att sjunga klassiskt. På hösten när sånglektionerna började igen bytte jag genre.

2003. Jag fortsatte jobba på Folkoperan, sommarjobbade som butikskassörska på Computer City och började på hösten studera klassisk sång på Kulturama. Jag kämpade emellanåt mot min självdestruktivitet. Det var en kamp mellan två sidor, den ena var det konstruktiva, sången, livsglädjen och alla drömmarna, det andra var det destruktiva, det dåliga självförtroendet och ångesten. På Kulturama kände jag för första gången att jag var en fullvärdig del av en grupp, en i gänget. Musiken förenade oss och det var som att hitta hem lite grann. Men jag hade ibland svårt att glädjas åt vår sammanhållning och att jag gjorde det jag älskade, jag kände ofta att jag inte förtjänade att vara där.

2004. Massor av sång! Jag sommarjobbade på ett äldreboende och trivdes där. Spelade mer och mer piano. Hade mycket problem med magont och åkte in akut vid ett tillfälle. Magen undersöktes och utreddes, men inga fel hittades. Det var mycket intriger och starka känslor på Kulturama. Jag hade lite problem med min röst, förmodligen för att jag sjöng alltför tung repertoar och för att det försiggick så mycket konflikter runt omkring mig. Under hösten gick jag hos en kurator. Våra samtal var en ständig källa till frustration, då jag kände att vi aldrig kom någonvart och jag hade svårt för att öppna mig.

2005. Jag började ta lektioner i komposition för musikteoriläraren på Kulturama. Kursen i klassisk sång led mot sitt slut. En era var över. Sökte Operastudion och kom in, men tackade nej. Tonsättardrömmen hade börjat konkurrera med sångardrömmen. På hösten började jag jobba på en personalpool inom äldreomsorgen, vilket innebar att man hoppade in som vikarie på olika äldreboenden och det var superjobbigt. Mot slutet av året blev jag sjukskriven.

2006. Jag firade nyårsafton med att dricka alldeles för mycket och ligga och spy inne på min kompis killes toalett. En passande inledning på ett jobbigt år. Jag fick mitt hjärta brutalt mosat på våren och självdestruktiviteten blommade ut som aldrig förr. Jag började gå hos en privat psykiater och ältade min olyckliga kärlekshistoria med alla jag träffade, även folk jag inte kände. Jag var jättejobbig. Men allt var inte pest och pina. Jag gick på Komvux och trivdes med lärarna och klasskamraterna, jag tyckte om atmosfären och alla ambitioner som fanns där. Jag läste religion, matte, latin och datorkunskap. På sommaren hade jag mitt första betalda sångjobb, en begravning. Årets absoluta höjdpunkt är veckan jag tillbringade hos min vän i Söderhamn. Vi ställde upp i en talangjakt och sjöng en duett inför 3000 människor. Efter all klassisk sångträning kändes det ovant och lite läskigt att hålla i en mikrofon. Vi vann inte och gick inte ens vidare, men vi kände oss som vinnare och var otroligt nöjda bara över att vi vågade. På sommaren hann jag även åka till USA och hälsa på min syster som var utbytesstudent.

2007. Nu hade jag fixat behörighet till högskolestudier, och jag började plugga musikvetenskap på universitetet. Jag flyttade till en studentkorridor där jag inte trivdes, och till sommaren flyttade jag hem till mormor. På hösten studerade jag latin på Stockholms universitet. December 2007 var fullspäckat av sångjobb i olika julsammanhang. Gick i psykoterapi som tyngde ner mig och fick mig att må sämre.

2008. Jobbade i foajén på Vasateatern. Ordnade med hjälp av mina musikaliska vänner ett uruppförande i Sjöstadskapellet i Hammarby sjöstad. Sju sånger som jag skrivit framfördes. Det kändes riktigt märkligt att sitta i publiken och höra sin egen musik spelas och sjungas. Sångerna handlade om ångest, om kärlek, om Bibeln och så klart bearbetning av mitt krossade hjärta år 2006. Sedan åkte jag till Rom och sjöng på en gudstjänst i Svenska kyrkan där. På hösten började jag studera svenska som andraspråk på universitetet med förhoppningen att bli SFI-lärare. Samtidigt pendlade jag till Örebro där jag läste en kurs i komposition på musikhögskolan, och jag läste en kvällskurs i ryska.

2009. Jag mådde allt sämre, och mina osunda mönster i livet hade börjat komma ikapp mig. I början av året gjorde jag en utredning och fick diagnosen borderline. Jag orkade inte med svenskkursen längre, blev sjukskriven och började i DBT, dialektisk beteendeterapi. På sommaren var jag inlagd två gånger och firade midsommar på en sluten avdelning. Jag hann läggas in en sväng under hösten också. Diagnosen var en lättnad, ett konkret ord att sätta på det som inte fungerat de tidigare åren. Under våren och sommaren växte min frustration över inställda terapisessioner, otrevliga läkare och andra käppar i hjulen och jag var arg och ville avsluta DBT:n. Men under hösten tog jag nya tag, kämpade på med terapin och funderade mycket på vad jag vill göra här i livet. Började och slutade med neuroleptika. Jag fortsatte med ryskakursen en gång i veckan, annars gick jag sysslolös, förutom DBT:n så klart.

Och här är jag nu, redo att möta 10-talet.

Provsjungning och rastlöshet

Jag har anmält mig till en provsjungning till en kör som verkar vara rolig att vara med i. Den 12:e januari ska jag dit och sjunga. Jag har sjungit några toner idag och igår, och jag är verkligen riktigt ringrostig i halsen. Det känns inte som att jag får tag i rösten ordentligt. Jag ska försöka sjunga varje dag fram till provsjungningen för att förhoppningsvis vara i någorlunda god form då.

Rastlösheten kliar i mig och jag längtar efter att komma i gång med olika aktiviteter. Jag vill sjunga, och jag vill börja plugga till undersköterska nu. På måndag ska jag trotsa min telefonfobi och ringa Komvux och fråga om det finns platser kvar på omvårdnadsprogrammet redan i vår. Hoppas, hoppas, hoppas.

Tvära kast

Jag har ju ändrat inriktning i mitt liv ett antal gånger. Jag har planerat att bli operasångerska, tonsättare, svensklärare, logoped, med mera, med mera. Häromnatten fick jag en ny idé. Jag vill läsa till undersköterska! Jag blev så inspirerad att jag studsade upp ur sängen och sprang till datorn för att kolla upp utbildningar.

Det vore perfekt. Av de extrajobb jag haft framträder vårdjobben som mer givande och roligare än de andra. Visserligen jobbigare också, men det berodde på en viss enskild arbetssituation. På det stora hela har jag trivts med att jobba inom vården. Varför inte då satsa på att skaffa undersköterskekompetens?

Ju mer jag tänker på det, desto bättre känns den här planen.

Fjärde advent

Jag har gått en bitande kall vinterpromenad, snön knarrade under fötterna. Tycker det är underbart vackert med allt det vita!

Annars har jag varit omgiven av kaos den här helgen. Utifrån och inifrån. Men jag försöker tänka positivt, ta en dag i taget och hoppas på att den snart stundande julen ska bli stillsam och mysig.

Har dragit ut en tand

Åh, vilken trevlig kväll jag hade igår! Jag gav mig ut i snöstormen och träffade Maria, och vi gick till ett ställe som heter Babs och drack vin och pratade. Riktigt mysigt var det! Jag hoppas vi snart ska göra om det.

Idag har jag varit hos tandläkaren och dragit ut en tand. Det var en tand som ställt till många problem genom åren, så det var nog lika bra att jag blev av med den. Jag har många berättelser om den där tanden... skönt att den är borta! Och den satt långt bak i munnen så det syns inte att det blivit en glugg.

Funderar på om jag ska åka in till stan och shoppa lite eller om jag ska stanna hemma och läsa. Har inte riktigt bestämt mig än.

Nya mediciner

Snön tynger ned trädgrenarna och lyser upp hela tillvaron. Jag är glad att den är här och hoppas att den ska ligga kvar länge.

Jag var hos doktorn idag. Mådde inte alls bra, jag var fastlåst inne i min lilla bubbla. Jag fick två nya mediciner, en antidepressiv och en ångestdämpande som jag ska ta varje morgon för det är om mornarna det är som värst. Och så småningom kanske en ny neuroleptika ska sättas in. Jag hoppas att de här nya medicinerna ska hjälpa mig och göra tillvaron lite lättare.

Skrika

Ångesten är aggressiv och obarmhärtig idag. Jag fattar inte hur jag ska orka gå på opera ikväll. Jag vill bara skrika.

Vad är det för fel på mig?

Den här veckan har bara försvunnit. I morgon ska jag gå på Folkoperan och se Pärlfiskarna. Tänk att det fanns en tid när jag faktiskt strävade efter att sjunga opera. Tänk att det är så länge sedan nu. Jag har bytt inriktning i mitt liv så många gånger. Det har varit tvära kast och aldrig har jag slutfört något. Aldrig har jag stannat på samma plats. Jag har lätt för att bli uppslukad av något, för att kasta mig ut, men svårt att tro på mig själv i längden, svårt att fortsätta kämpa när det dyker upp komplikationer. Då ger jag hellre upp och börjar göra något annat. Då slutar jag tro på mig själv.

Det är för sent att börja sjunga på allvar igen. Att sjunga klassiskt, att bli klassisk sångerska på riktigt. Jag var på väg dit en gång, men nu är det för sent.

Mina anställningar har oftast bara varat högst några månader. Jag har börjat läsa olika A-kurser på universitetet, men aldrig kommit djupare än så. Jag vill hitta något som är min grej, jag vill hålla fast vid något. Jag vill snöa in på något, bli expert på just det. Men jag är så rädd att jag aldrig kommer att kunna det. För jag kan inte hålla fast. Jag kan inte stanna.

Sjunga för att skingra ångesten

När jag vaknade i morse var jag iskall av ångest och frustrationen bubblade och skavde. Jag låg kvar i sängen ett bra tag och hoppades att det skulle gå över, men icke. Nu, efter en promenad och lite soppa, börjar det kännas lite bättre. Idag skulle jag ha träffat min duettkompis för att sjunga, men jag ställde in det för jag kände att jag inte orkar ta mig till kyrkan idag. Vi bestämde dock att hon ska komma hem till mig ikväll istället. Jag ser fram emot att sjunga några toner tillsammans med henne och hoppas att musiken ska skrämma bort lite av ångesten.

En ond människa

Ögonen är osminkade, blanka och röda och andetagen darrande, men jag ska ändå ge mig iväg till DBT:n idag, trots att jag känner mig som ett vrak. Jag känner mig som en ond människa som förstör allt som kommer i min väg. En misslyckad människa som inte klarar något av det jag vill klara. Inte något av det alla andra klarar. Inget jobb, ingen utbildning och ingen lägenhet. Ingenting.

Jag har försökt läsa för att distrahera mig från ångesten, men blicken hoppar hit och dit och hjärnan vägrar ta till sig det jag läser. Ändå ska jag iväg på DBT. Eller ska jag det? Jag har nästan bestämt mig i alla fall.

Oro, ångest och ett dåligt, värkande samvete. Kan inte någon ta hand om mig nu? Jag försöker påminna mig om de stärkande tankar jag lärt mig i DBT:n. Försöker återkalla känslan av lugn jag fick medan jag pratade med prästen. Längtar efter att vara liten och hjälplös och att nån stor förklarar för mig att jag inte är ond, att nån stor tröstar mig och tar bort allt det dåliga.

Simning

Jag har varit i simhallen och det känns skönt och mjukt i hela kroppen. Jag ska definitivt fortsätta med simning!

Annars mår jag ganska bra, bortsett från några ångesthugg i själen, stötar av oro som vill dra med mig ner. Men jag står emot. Jag vill må bra. Idag gick jag till simhallen istället för att stanna hemma under täcket. Jag kämpar.

Sångträff

Idag var jag i kyrkan och sjöng tillsammans med tre kompisar från kören jag var med i för några år sedan. Vi sjöng julsånger och gammal välbekant körrepertoar. Min röst satt inte riktigt på plats, men det var roligt ändå. Och det var så fint i kyrkan. Det är alltid vackert i kyrkor tycker jag, och just nu är det extra utsmyckat och pyntat eftersom det är juletider.

Annars så tycker jag att tiden går något fruktansvärt fort! Hela hösten har bara försvunnit. Det känns som om det är igår det var midsommar och jag åt midsommarmiddag inne på den slutna avdelningen, som om det är igår vi var på Gröna Lund. Nu är det jul snart, och inom kort är det dags för årets sista DBT.

Pickar

Utanför mitt fönster letar sig solstrålarna fram mellan trädgrenarna och det är så vackert. Inne sitter jag med en pickande oro nånstans i själen. Oro och nervositet. Jag är rädd för att telefonen ska ringa.