Mitt 00-tal

Jag har sett hur andra bloggare skriver personliga sammanfattningar av det gångna decenniet. Först tänkte jag att det inte är någon idé för mig att göra samma sak, för jag har ju inte gjort så mycket saker, men när jag började fundera över åren som gått insåg jag att jag hunnit med en del trots allt. Så jag gör ett försök!

2000. Jag minns inte så mycket från år 2000. Jag gick i gymnasiet och mådde dåligt. Spelade gitarr och skrev sorgliga låtar. Åkte på skolresa till Polen, det var andra gången jag var utomlands.

2001. Jag gick hos en psykiater och åt antidepressiva. Jag tog även studenten med ofullkomliga betyg, gick därefter arbetslös tills jag började jobba i foajén på Folkoperan.

2002. Drömmen om att bli sångerska lyste allt starkare. Jag jobbade på Folkoperan och tog sånglektioner. På sommaren gick jag en sångkurs hos min sångpedagog tillsammans med hennes andra elever. Kursen avslutades med en konsert. Jag sjöng Ironic av Alanis Morissette, men hade börjat fantisera om att sjunga klassiskt. På hösten när sånglektionerna började igen bytte jag genre.

2003. Jag fortsatte jobba på Folkoperan, sommarjobbade som butikskassörska på Computer City och började på hösten studera klassisk sång på Kulturama. Jag kämpade emellanåt mot min självdestruktivitet. Det var en kamp mellan två sidor, den ena var det konstruktiva, sången, livsglädjen och alla drömmarna, det andra var det destruktiva, det dåliga självförtroendet och ångesten. På Kulturama kände jag för första gången att jag var en fullvärdig del av en grupp, en i gänget. Musiken förenade oss och det var som att hitta hem lite grann. Men jag hade ibland svårt att glädjas åt vår sammanhållning och att jag gjorde det jag älskade, jag kände ofta att jag inte förtjänade att vara där.

2004. Massor av sång! Jag sommarjobbade på ett äldreboende och trivdes där. Spelade mer och mer piano. Hade mycket problem med magont och åkte in akut vid ett tillfälle. Magen undersöktes och utreddes, men inga fel hittades. Det var mycket intriger och starka känslor på Kulturama. Jag hade lite problem med min röst, förmodligen för att jag sjöng alltför tung repertoar och för att det försiggick så mycket konflikter runt omkring mig. Under hösten gick jag hos en kurator. Våra samtal var en ständig källa till frustration, då jag kände att vi aldrig kom någonvart och jag hade svårt för att öppna mig.

2005. Jag började ta lektioner i komposition för musikteoriläraren på Kulturama. Kursen i klassisk sång led mot sitt slut. En era var över. Sökte Operastudion och kom in, men tackade nej. Tonsättardrömmen hade börjat konkurrera med sångardrömmen. På hösten började jag jobba på en personalpool inom äldreomsorgen, vilket innebar att man hoppade in som vikarie på olika äldreboenden och det var superjobbigt. Mot slutet av året blev jag sjukskriven.

2006. Jag firade nyårsafton med att dricka alldeles för mycket och ligga och spy inne på min kompis killes toalett. En passande inledning på ett jobbigt år. Jag fick mitt hjärta brutalt mosat på våren och självdestruktiviteten blommade ut som aldrig förr. Jag började gå hos en privat psykiater och ältade min olyckliga kärlekshistoria med alla jag träffade, även folk jag inte kände. Jag var jättejobbig. Men allt var inte pest och pina. Jag gick på Komvux och trivdes med lärarna och klasskamraterna, jag tyckte om atmosfären och alla ambitioner som fanns där. Jag läste religion, matte, latin och datorkunskap. På sommaren hade jag mitt första betalda sångjobb, en begravning. Årets absoluta höjdpunkt är veckan jag tillbringade hos min vän i Söderhamn. Vi ställde upp i en talangjakt och sjöng en duett inför 3000 människor. Efter all klassisk sångträning kändes det ovant och lite läskigt att hålla i en mikrofon. Vi vann inte och gick inte ens vidare, men vi kände oss som vinnare och var otroligt nöjda bara över att vi vågade. På sommaren hann jag även åka till USA och hälsa på min syster som var utbytesstudent.

2007. Nu hade jag fixat behörighet till högskolestudier, och jag började plugga musikvetenskap på universitetet. Jag flyttade till en studentkorridor där jag inte trivdes, och till sommaren flyttade jag hem till mormor. På hösten studerade jag latin på Stockholms universitet. December 2007 var fullspäckat av sångjobb i olika julsammanhang. Gick i psykoterapi som tyngde ner mig och fick mig att må sämre.

2008. Jobbade i foajén på Vasateatern. Ordnade med hjälp av mina musikaliska vänner ett uruppförande i Sjöstadskapellet i Hammarby sjöstad. Sju sånger som jag skrivit framfördes. Det kändes riktigt märkligt att sitta i publiken och höra sin egen musik spelas och sjungas. Sångerna handlade om ångest, om kärlek, om Bibeln och så klart bearbetning av mitt krossade hjärta år 2006. Sedan åkte jag till Rom och sjöng på en gudstjänst i Svenska kyrkan där. På hösten började jag studera svenska som andraspråk på universitetet med förhoppningen att bli SFI-lärare. Samtidigt pendlade jag till Örebro där jag läste en kurs i komposition på musikhögskolan, och jag läste en kvällskurs i ryska.

2009. Jag mådde allt sämre, och mina osunda mönster i livet hade börjat komma ikapp mig. I början av året gjorde jag en utredning och fick diagnosen borderline. Jag orkade inte med svenskkursen längre, blev sjukskriven och började i DBT, dialektisk beteendeterapi. På sommaren var jag inlagd två gånger och firade midsommar på en sluten avdelning. Jag hann läggas in en sväng under hösten också. Diagnosen var en lättnad, ett konkret ord att sätta på det som inte fungerat de tidigare åren. Under våren och sommaren växte min frustration över inställda terapisessioner, otrevliga läkare och andra käppar i hjulen och jag var arg och ville avsluta DBT:n. Men under hösten tog jag nya tag, kämpade på med terapin och funderade mycket på vad jag vill göra här i livet. Började och slutade med neuroleptika. Jag fortsatte med ryskakursen en gång i veckan, annars gick jag sysslolös, förutom DBT:n så klart.

Och här är jag nu, redo att möta 10-talet.