Ögonen är osminkade, blanka och röda och andetagen darrande, men jag ska ändå ge mig iväg till DBT:n idag, trots att jag känner mig som ett vrak. Jag känner mig som en ond människa som förstör allt som kommer i min väg. En misslyckad människa som inte klarar något av det jag vill klara. Inte något av det alla andra klarar. Inget jobb, ingen utbildning och ingen lägenhet. Ingenting.
Jag har försökt läsa för att distrahera mig från ångesten, men blicken hoppar hit och dit och hjärnan vägrar ta till sig det jag läser. Ändå ska jag iväg på DBT. Eller ska jag det? Jag har nästan bestämt mig i alla fall.
Oro, ångest och ett dåligt, värkande samvete. Kan inte någon ta hand om mig nu? Jag försöker påminna mig om de stärkande tankar jag lärt mig i DBT:n. Försöker återkalla känslan av lugn jag fick medan jag pratade med prästen. Längtar efter att vara liten och hjälplös och att nån stor förklarar för mig att jag inte är ond, att nån stor tröstar mig och tar bort allt det dåliga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hoppas att du klarade dig okej idag, DBT eller inte. Kramar!
Jepp iväg till DBTn med dig. <3 Med tiden är det det som kommer att utgöra skillnaden - det som kommer att leda dig ut ur det tunga och svåra. För varje gång du går dit trots att du egentligen inte orkar eller vill så tar du ett stort steg närmare ett liv som känns meningsfullt, bra och hoppfullt.
Silverglitter och Rebecca - <3 <3 Tack för era kommentarer!
Jag tog mig iväg till DBT:n och stannade hela tiden ut! Till en början kände jag mig gråtfärdig och undrade vad jag gjorde där och funderade på att gå hem, men efter en stund började det kännas ok och nu är jag glad att jag gick dit.
Kramar!
Eriiza - jag ska kolla upp sidan! :-)
Å, vännen. Jag känner exakt som du just nu. Har fått ta en extra stesolid.
Känner mig så överflödig där alla pratar om sina jobb och familjer och livspussel som måste gå ihop.
Kan vi inte träffas nästa vecka?
Kram från Maria
Maria - jag känner likadant! Jag har liksom hamnat utanför det där livet som alla andra lever. Idag har jag mått dåligt som tusan och snuddat vid tanken på att åka in till ST Göran igen, men det verkar som om jag ska stanna hemma ändå.
Jag vill jättegärna träffas nästa vecka!
Kram
Skicka en kommentar