Jag saknar universitetet. Jag saknar musikhögskolan i Örebro. Jag saknar Kulturama. Jag saknar känslan av att ha en framtid. Jag tror att det är dags att sträcka ut en hand och be om hjälp snart, men jag vågar inte göra det. Jag är rädd att personen jag ber, vem jag än frågar, bara skulle ge mig ett rep och en instruktion på hur man knyter en effektiv snara.
I onsdags var jag hemma hos Maria och Martin. Det var jätteroligt och trevligt ända tills jag började må illa. Slutade med att jag låg och spydde i deras vardagsrum hela natten och nästan hela nästa dag, spydde även lite på tunnelbanan på väg därifrån. Känns pinsamt, minst sagt. Kroppen är fortfarande i totalt uppror. Idag skulle jag ha gått med i Prideparaden var det tänkt men det fick jag ställa in så klart.
Ja just det, och så har det blivit översvämning hemma hos mig. Jag bor hemma hos mormor och vet inte när jag kan flytta tillbaka. Mormor har inte Internet så därför är jag inte så snabb på att svara på mail och sådant för tillfället.
Känns bara jävligt jobbigt allting. Försöker hålla mig flytande och någorlunda lugn genom att lyssna på inspelningar av mina terapisessioner. Kanske borde sjunga lite idag. Om det går. Om inte de senaste dagarnas alla spyor och galla och slem har frätt sönder halsen helt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
*kramar om länge*
Jag älskar dig fina <3
Hoppas att du vet att det är ok att du sover här hos oss också!
Kramar
Åh, tack för din kommentar kära älskade Mia! Jag älskar dig med finaste! Det betyder enormt mycket ska du veta att jag får sova hos er om det krisar. Jag skulle göra samma sak för dig om det var omvända roller. Just nu är jag hos mormor och är hundvakt eftersom mamma är bortrest, och jag letar lägenheter som tusan, men jag tappar liksom gnistan när allting inte löser sig på en gång... suck. En minut i taget!
Vi får ses snart, jag vill så gärna höra hur det var på Pride.
Kramar
Skicka en kommentar