Sovandet är hela mitt liv. Drömmarna och verkligheten blandas ihop. Äter ångestdämpande (nej inte benzo) och de är ju inte så effektiva med att ta bort ångesten tyvärr de här små tabletterna, de tar bara bort det värsta stormandet, och de gör mig väldigt väldigt trött och seg. Det är inte så behagligt men ändå ganska skönt att sova. I det långa loppet är detta inte hållbart dock.
Jag gick på DBT:n igår. Framsteg! Hade dock väldigt svårt att ta till mig av det som sades, satt mest och växlade mellan att bita ihop om min klösande irritation och att försöka svälja ner gråtklumpen. Känns som att gårdagens tema - acceptans - inte går att applicera på min nuvarande livsituation. Känns inte som att acceptans är det jag behöver. Eller så kanske det är det jag behöver mest av allt? Vem vet. Hur som helst är det inget som jag kan använda mig av.
Är riktigt trött på detta ständiga krig mellan det mörka och det ljusa. Är trött på att kämpa och sen ge upp, sen ta upp kampen på nytt bara för att ge upp ännu en gång. Vore bättre om jag kunde gå in helhjärtat för antingen det ena eller det andra, som det är nu blir det ju varken hackat eller malet. Varenda sekund är ett vägskäl och jag är rätt inkonsekvent med mina val. Just nu flyr jag in i sömnen för att slippa välja...
Ska kolla på en lägenhet i morgon kväll förresten. Hyran och läget och allting är helt perfekt, men jag har en sån brännande ångest över allt bostadsrelaterat just nu så jag vågar inte hoppas. Ärligt talat orkar jag knappt bry mig. Det tar så på krafterna att bry sig. Syster och svåger ska följa med mig, det är ju bra det för annars skulle jag nog inte komma iväg.
Inget är på riktigt och jag betyder ingenting.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Åh tjejen!!! Jag känner med dig i så mycket. Nej det är inte läge att acceptera i ditt liv just nu. Jag förstår det. Du ska inte acceptera hur du mår, du ska inte acceptera din boendesituation. Eller, vem är jag att snacka, jag hoppade ju av DBT:n och jag fattar kanske inte vad de menar... Men ändå... Jag hoppas verkligen att du får en mer dräglig boendesituation. Det betyder mycket, det gör det. Och den där tröttheten. Alltså jag höll på att gå under när hela mitt liv kretsade kring sömnen. Jag mådde mycket bättre när jag minskade dosen på medicinen som gjorde ig trött, men samtidigt blir stormarna vildare inuti. Jag vet inte vilket som är värre faktiskt, jag vet bara att sova hela tiden är ohållbart... KRAM tjejen, du är BÄST som kämpar så mycket. Du betyder massor. Din styrka inspirerar mig och många andra!
Du betyder allt!!
Vart är lägenheten någonstans?
Jag letar just nu också...det gäller ju att hänga i.
Kramar
Ps: Åter igen: Du betyder allt!
border-fucking-line:
Tack fina för ditt stöd!! Det är knepigt det där med acceptans, på sätt och vis kan jag ju förstå hur de menar, rent teoretiskt, att man måste acceptera saker och ting för att kunna gå vidare, men alltså, jag blir bara sur när jag försöker acceptera. Och förresten är det ju som det är, vare sig man accepterar det eller inte.
Nej det är inte hållbart att sova så här mycket. Jag skulle ju absolut inte kunna ha ens ett deltidsjobb så mycket som jag sover nu.
Kram!!!
TrisselTrassel:
Den ligger i Haninge... alldeles nära kyrkan. Vore ju underbart att ha så nära till kören. Men som sagt, vågar inte hoppas.
Massor av kramar! <3
Skicka en kommentar