Någonstans att landa

Nu har de underbara handläggarna på kommunen hjälpt mig med boende och nästa vecka flyttar jag in i en lägenhet som jag ska dela med två andra tjejer. Det känns lite nervöst att jag ska dela kök och badrum med två okända personer, men när jag träffade dem som hastigast i tisdags så verkade de lugna och fina och detta kan ju knappast vara värre än den vidriga studentkorridoren i Bergshamra. Och personal finns tillgänglig och kommer på besök då och då för att kolla så att allt är som det ska, så om något problem skulle uppstå så finns det ju hjälp och stöd. Jag fortsätter leta eget boende, men nu har jag någonstans att landa ett tag, en garderob att ha mina kläder i och en dörr att låsa. Det är en stor lättnad för mig, det här, och jag önskar att jag kunde njuta fullt ut av den känslan, men tyvärr är jag rent allmänt väldigt orolig just nu. Vardagliga små åtaganden och sysslor gör mig illamående av nervositet. Jag vill gärna skapa och vara kreativ och känner att små idéer vill kläckas i mitt huvud, men denna nervositet och dessa humörsvängningar gör mig alldeles kall och paralyserad inombords.

Om en månad ska jag påbörja en neuropsykiatrisk utredning. Efter alla samtal och oändliga mängder frågeformulär så tror min läkare att det finns något mer, utöver borderline, som stör mig. Själv hade jag aldrig tänkt tanken på att jag skulle kunna ha en neuropsykiatrisk störning innan hon tog upp detta med mig, men det skulle kanske förklara en hel del. Alla svårigheter jag hade som barn exempelvis. Det hade varit fint att få hjälp tidigare måste jag säga, men bättre nu än ännu senare eller aldrig!

I helgen ska jag åka på körresa. Jag åker i morgon och kommer tillbaka på söndag. Vi ska sjunga låtar av Andrew Lloyd Webber och svenska visor. Hoppas det kommer flyta på fint utan skandaler och nojjor!