Misstag

Och luften går ur mig, precis som om jag fått ett muskligt knytnävsslag i magen. Kroppen viker sig och jag kryper ihop i sängen. Hjärtslagen skenar iväg, det känns som om ett iskallt spöke har grabbat tag i mig och vägrar släppa. Nej, jag har inte ångest. Ångest är värre än det här, det här är bara... rätt jobbigt.

Jag har skaffat mig mobilt bredband nu. Igår gjorde jag det. Nu kan jag äntligen sitta och surfa hemma, vilket är underbart. Mindre underbart är att jag i min obetänksamma nyfikenhet nästan genast sökte och fann lite information om min... ja, vad ska man kalla honom? Ex-älskare? Före detta stora kärlek? Forna besatthet? Hur som helst, nu vet jag vad han gör idag. Åh, jag ville inte veta. Men nu vet jag. Jag ville inte höra hans röst igen. Men nu har jag hört den. Jag vet inte vad som for i mig, jag tänker nästan aldrig på honom längre. Plötsligt minns jag alla de där starka (men numera avlidna) känslorna, jag minns smaken av dem, lukten, jag minns tårarna, andnöden - men det enda jag känner idag inför allt det där, det är skam. Att jag kunde tillåta mig själv att bli så där galen, påflugen, obehaglig och hänsynslös. Pinsam. Men jag kunde inte bättre. Jag kunde inte bättre. Jag ville bara få vara en del av något, något nytt, något fint, jag ville bara ha lite kärlek, jag ville våga tycka om någon. Egentligen var det helt fruktansvärt från början till slut. Vi pratade inte samma språk. Jag kände att jag inte pratade samma språk som någon annan på denna jord, och jag förstod inte det språk min kropp talade.

Jag tycker verkligen inte om att vara kär. Har ingen längtan efter det alls längre. Förut ville jag jämt bli kär, jag letade, jag ville hitta ett objekt, en besatthet, någon att hänge mig åt och tvätta bort min smärta med. Närhet och hångel och sex fungerar bara på fyllan. Och inte ens då förresten. Inte nu längre. Det är ett avslutat kapitel.

Det är så svårt att tycka om någon utan att göra både sig själv och den personen så väldigt illa. Jag kan inte bättre. Och jag vill inte försöka mer. Idag blir jag illamående av bara tanken.