När jag skriver en låt, så börjar det alltid med en idé. Ett infall. Sedan skriver jag oftast texten först, i enstaka fall text och musik samtidigt.
Ibland när jag skrivit färdigt en låt känns det bara rätt. Bitarna faller på plats. Lika många gånger, om inte oftare, så känns något fel. Jag börjar ändra och finslipa för att försöka få till det, för jag tycker ändå att låten har potential. Men om den där härliga känslan av att ha träffat rätt inte infinner sig redan från början, så kommer den förmodligen inte komma alls. Och till slut får man acceptera att, trots att det var en sån bra idé, så fina ackordföljder och ett så bra ämne för en text, så känns det bara inte rätt den här gången. Och så får ännu en låt bo i byrålådan istället för på repertoaren.
Jag vet egentligen inte vad det är som gör att det funkar ibland, och ibland inte. Det kanske bara är i mitt huvud, det kanske bara är jag som hör skillnaden. De låtar som funkar kan ha världens enklaste pianostämma, en naiv text utan budskap, och ändå så… känns det bara bra! Det är oförklarligt.
Man kan bli lite bitter, när man jobbat mycket med en viss låt och inser att man aldrig kommer att få nån fason på den. Men å andra sidan, så tror jag att jag lär mig något av varje låt jag skriver, även av de dåliga låtarna. Om inte de dåliga låtarna fanns, skulle inte heller de bra finnas.
söndag 18 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar