En liten iakttagelse

En grej jag lagt märke till den senaste veckan då jag träffat fler läkare än nånsin tidigare:

De som visat respekt för mig, tagit mig på allvar (utan att för den skull göra exakt som jag vill), som lyssnat och varit empatiska, har alla kallat mitt problem för "emotionell instabilitet".

De som inte lyssnat utan bara kört på, som raljerat över min diagnos, som verkat allmänt känslokalla, och som knappt trott på vad jag sagt har sagt "borderlineproblematik".

Är det så att det ligger vissa värderingar i dessa begrepp? Jag tror det. Det är synd att det tar typ ett halvår att säga "emotionellt instabil personlighetsstörning", för det känns som ett mycket mer passande namn. Å andra sidan går man ju inte runt och pratar om sin diagnos hela dagarna, det är mest i kontakterna med vården. Fast där är det ju de själva som avgör vilka ord de vill använda.