Jag behöver en förändring!

Jag börjar känna mer och mer att jag behöver en drastisk förändring i mitt liv. Så här kan man ju inte hålla på. Jag är trött på:

Att bo i Stockholm.
Att det aldrig är nåt bra på tv.
Att bli rövknullad av Försäkringskassan.
Att ha en ständig identitetskris som inte är av denna världen. (det känns som jag ramlar ner i ett svart hål så fort jag ska säga något om mig själv)
Att inte göra något av mina drömmar.
Att det är förjävligt ljust på nätterna så man inte kan sova. (inte för att jag kan eller ens vill det annars heller, men det här är ju nåt man kan skylla på. Nu är det ju ingen idé att försöka ens)
Att börja gråta hysteriskt som svar på frågan om man sovit gott.
Att ha bultande ångest och tvångsmässigt ältande.
Att inte kunna eller våga be om hjälp.
Att vara 26 och ha ett känsloliv som inte utvecklats sen man var 16 (eller yngre???)
Att bli ledsen över allt. Allt. Hela tiden.
Att ha en ständig, daglig känsla av att jävlar nu funkar det inte längre.

Nu försöker jag se över vilka alternativ jag har. Jag avskyr frasen "börja om på nytt", och liknande, för att det påminner mig om när jag var barn eller väldigt ung och man sa till mig typ "det här är en nystart! Nu blir det annorlunda"! Vilket det ju inte blev, och på den tiden var jag så maktlös att jag inte kunde påverka något. NU är det kanske dags att bryta sig ur den där maktlösheten och faktiskt tvinga fram en förändring. Av egen kraft. Jag är vuxen, det måste jag inse.

Total förträngning av minnena som förstör.
Friskförklara mig själv.
Flytta till en annan stad.
Flytta utomlands.
Jobba.
Börja sjunga/spela i band.
Skivkontrakt.
En riddare på en vit hingst.
Happily ever after.