Börjar finna mig till rätta

Flytten i måndags gick över all förväntan och hittills trivs jag alldeles utmärkt i mitt nya hem! Har promenerat runt lite i området och utforskat och börjar hitta utan karta. Det känns konstigt men spännande att befinna sig på ett helt nytt ställe. Och så har jag köpt en ny dator! Är superlycklig över det!

I morse vaknade jag med paralyserande ångest som gjorde att jag låg kvar i sängen lite längre än jag velat. Varifrån den kom vet jag inte, jag har ju haft flera ångestfria dagar nu och har ingen anledning att må dåligt. Det var en klibbig, seg och envis ångest och rester av den har bitit sig fast i mitt hjärta och mina andetag hela dagen. Jag tror att jag drömde en mardröm. Jag som hoppats att jag skulle lämna mardrömmarna bakom mig när jag flyttade.

På något vis lyckades jag komma 40 minuter sent till DBT:n idag. Det kändes jobbigt att missa så mycket. Jag har verkligen börjat trivas i gruppterapin, känner att det är ett litet andningshål i vardagen där man kan få hjälp och stöd och känna gemenskap. Där man kan få prata om livets olika sidor och lära sig nya saker. Jag tror det är två veckor sen jag sa till mormor att jag tänkte hoppa av DBT:n, tur att jag inte gjorde allvar av den planen. För nu känns det helt annorlunda. Visst är det fortfarande jobbigt ibland, när samtalsämnet i gruppen glider in på något som är känsligt för mig och ångesten börjar riva, eller när overklighetskänslorna tar över och jag hamnar nån helt annanstans än i det där rummet, men mestadels känns det faktiskt helt ok att vara där. Jag ser fram emot torsdagarna.

I morgon klockan halv fyra ska jag fika med en kompis som jag inte träffat på flera år, och inte umgåtts ordentligt med på mer än tio år!! Är nervös och förväntansfull. Jag tror att det kommer bli jätteroligt, och jag hoppas att det kommer skingra mina tankar som haft en tendens att gå åt det mörka och destruktiva hållet idag.