Det är krig mellan mig och resten av världen. Jag är helt ensam och tankarna som surrar och bränner i mitt huvud är så mörka, så hatiska, så såriga och så rasande att jag tror de ska slita sönder mig.
Och jag vill inte prata med någon, för det finns inga ord. Allt som är destruktivt och dåligt och farligt och dumt vill jag göra. För att dränka ångesten. För att döva minnena.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
kram!
Tack!
Hoppas att det är bättre med dig än när du skrev ditt senaste inlägg.
Yvette:
Kram! <3
AtroCious:
Ja, nu mår jag mycket bättre. Allt det jobbiga är som bortblåst.
Skicka en kommentar