Fortfarande ångest. Fortfarande illamående. Fortfarande nattsvarta tankar. Fortfarande äckelkänslor.
Känner mig febrig och sjuk och jättetrött och min kropp är full av gnagande oro. Och jag mår så illa! Idag har jag inte kunnat lämna hemmet. Spyan känns ständigt närvarande.
Vill bli omhändertagen och ompysslad. Och samtidigt inte. Önskar att någon var här. Och samtidigt inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ja... Jag vet. Vill men ändå inte... Kramar tjejen! Tänker på dig ska du veta~
bflmamman:
Ja, det är så dubbelt det där. Man vill inte vara ensam men man orkar inte med sällskap... Tänker på dig med. Önskar att vi båda kunde få må bra. Kram!
Vi kan slå upp mitt tält i biblioteket så kan du bo där. Då är du själv men ändå inte.
Stor kram <3
Maria:
Vilken underbar idé! <3
Massor av kramar vännen
Skicka en kommentar