Uppryckta rötter

Jag vet inte var jag ska vara. Jag kan inte komma till ro. Jag blir så lätt irriterad, skrämd och äcklad. Får spykänslor. Jag flyr utan att veta vart, eller från vad. Känner mig aldrig nöjd.

Minnena är här och nu, de våldför sig på mig om och om igen och tankarna vandrar iväg åt det destruktiva. Jag vill dränka mig. Jag vill... åh. Hur ska jag stå ut? Hur ska jag försvara mig? Det är patetiskt och löjligt, jag vet. Känner mig söndrig. Känner mig tom och ensam. Pissmående.

Det kryper i mig, det river i magen och i hjärtat. Jag kan inte förklara.