Nu har helvetet brakat lös igen, och den här gången är det helt oberoende av mina inre stormar. Nu kommer det utifrån. Från Försäkringskassan, närmare bestämt. Idag fick jag ett brev av dem där de kritiserar att jag inte anmälde mig som arbetssökande när jag slutade plugga. Eftersom jag sökte akut psykiatrisk vård hade jag inte en tanke på att gå till arbetsförmedlingen. Jag hade under hösten tvingats sluta på mitt jobb, som är det bästa jobb jag nånsin haft, på grund av mina symptom. Några nya jobb fanns inte i min värld, jag hade som mål att fortsätta studera men det gick ju till sist inte det heller.
Jag har gjort allt som de har sagt. Skickat in arbetsgivarintyg från tidigare jobb, fyllt i alla blanketter. Det låter kanske inte så jobbigt, men jag har jättesvårt för blanketter och därför blir det lite mer påfrestande och tidskrävande än det egentligen skulle behöva vara. Jag kan inte hjälpa det. Det är inte för inte som min arbetsförmåga är bedömd som helt nedsatt.
Jag är så besviken. Jag har kämpat så hårt för att passa in i samhället, för att klara att jobba och studera. Först i år har jag fått diagnosen borderline, en diagnos som passar mig som handen i handsken och som borde ställts för längesen, och först i år kan jag nästan förlåta mig själv för att jag inte klarat mig lika bra i arbetslivet som alla andra.
Läkarna tror dock att jag har potential. Att det kommer gå bra för mig, men först efter slutförd behandling. Och där är vi inte riktigt än.
Skrev precis ett mail till Försäkringskassan. Jag frågade om de vill att jag ska dö. Det är en retorisk fråga. Det är klart att de vill. Det är billigare om folk antingen jobbar och är välfungerande, eller går och dör. Det är ett sånt samhälle vi lever i. Det är fult och förbjudet att vara sjuk. Jag känner mig alltmer misstänkliggjord, som att de tror att jag bara fuskar. Som att jag saboterat mitt liv och skadat mig själv på sätt som aldrig går att reparera enbart med det giriga målet att få bli sjukskriven och ligga och vila hela dagarna. (Nu var jag ironisk igen, att vara sjukskriven är allt annat än en picknick).
Hur ska det gå?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det är inte personligt. Försäkringskassan hatar alla. Alla i hela världen.
Men helt seriöst, dom kan inte kräva att du anmäler dig som arbetssökande när du blir sjukskriven - då kan du ju inte jobba! Det säger ju sig självt. Det här visar ju bara på att dom greppar efter strån och att deras första bedömning var felmotiverad.
Fortsätt överklaga. Var en riktig smärta i deras röv. Ta i och skrik fast det är jobbigt. Be om hjälp om det blir för tungt. Du har människor omkring dig som du betyder mycket för och som aldrig skulle känna sig besvärade av att hjälpa dig att stanna på fötterna!
Puss!
Nu kom det nya bud! Jag har jobbat för lite för att få sjukpenning (det visste jag ju redan, men ändå skulle jag tvingas att ordna fram arbetsgivarintyg) och för att få aktivitetsersättning måste jag få ett TILL läkarutlåtande som säger att jag har varit sjuk i mer än ett år. Sen att det står i mitt redan existerande läkarintyg att jag haft ett "långvarigt borderlinetillstånd som pågått i flera år" - citat! verkar inte spela nån roll. För att se det måste man ju faktiskt LÄSA papprena jag skickat in och det har de ju inte gjort verkar det som.
Nu måste jag få tag i en läkare igen vilket är ett projekt i sig, man tycker att det skulle räcka att hänvisa till min journal som är många år lång.
Jag är så trött på det här, känner mig så hjälplös och jag hatar försäkringskassan av hela mitt hjärta. Deras hemliga plan är att provocera fram självmord hos de sjuka så de slipper försörja oss. Jag ska ta med mig alla papper och skit till psyk imorgon och fråga vad jag ska göra och jag ska säga att jag inte orkar mer.
puss och kram
Låter väldigt bekant. Min mamma tog hand om det när jag började gråta bara jag såg ett papper från försäkringskassan. Dom älskar verkligen göra allt så svårt som möjligt. Det måste vara jobbigt ensam men kämpa på Karen.
Det verkar inte bli bättre heller. Dom skulle ha hört av sig för möte i Mars. Jaha du... Borde ta tag i det men haft det stressigt nu så jag väntar lite till. Få se om dom kommer ihåg mig.
*kramar*
Nest - ja det är hemskt. De är inte kloka. Jag vill inte ha mer kontakt med dem nu, men har väl inte så mycket val.
Kramar
Jag tycker Fk kan fara åt helvete rent ut sagt.
De finns där för att hjälpa när folk är sjuka, så gör de det bara värre istället. Usch!!!!
Nej det r inte rätt!!
kram från syrran <3
Anna - ja, det är helt fruktansvärt. Man känner hur man förlorar sitt människovärde, lite i taget försvinner det. Man blir så arg, men vad kan man göra?
KRAM! Hoppas vi ses snart (typ i morgon?)
Skicka en kommentar