Ja, det går ju bra det här med att sova på nätterna! Som ni ser! Riktigt bra! Jag måste styra upp det här med dygnsrytmen. Måste.
Jag vill hålla på med musik igen. Just nu rinner musiken ur mina fingrar, det tycker jag inte om. Mina tankar irrar runt i cirklar. Vilse i urskogen och alltmer uttorkade.
Jag vill verkligen inte gå till Det Där Jävla Stället på tisdag. Jag fasar inför det. Har mått dåligt i flera dar på grund av det, och så ska det väl inte vara egentligen tycker jag. Jag kommer aldrig må bra så länge jag har kontakt med psykiatrin. Så ska det väl inte heller vara. Jag har inget förtroende för psykiatrin överhuvudtaget, och speciellt inte för läkarna, och det är inget jag fått för mig bara så där utan det har präntats in i mig genom deras upprepade svek och hånanden mot mig.
Det sägs att det bara är man själv som kan förändra ens liv. Det är väl typ Dr Phil som säger det. Det kanske är sant, man kan väl i alla fall göra allt vad som står i ens makt. Och det kanske jag inte gör, jag borde anstränga mig hårdare. Men om jag upplevt att jag haft ett val, då hade jag inte valt den här tillvaron framför livet på universitetet, och framför allt - verkligen framför allt - med musiken.
Det här var dagens gnäll och kanske jag raderar det senare, men det här är Internet och inget försvinner ju nånsin här sägs det. Och är det inte det man vill? Att det inte ska försvinna? Jag vill att det ska etsas fast i universums minne. Så är jag inte lika ensam.
måndag 10 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

6 kommentarer:
Styrkekram till dig!
Tack! <3
Kram!!
Yvette! Kram! Jag saknar dig jättemycket och hoppas vi kan ses snart! Jag ska snart iväg till äckel-psyk för att konstatera att de inte kan hjälpa mig som vanligt. Jag hör av mig till dig senare idag eller i kväll.
Jag tycker att du har ett starkt sätt att skriva. Ärligt och därför värt att läsa.
Vi är flera som sitter i samma båt. Ibland blir man mindre ensam i denna bloggvärld, det är en skön känsla.
Tack så mycket, Suecae Sounds för din kommentar! Det känns roligt att veta att det finns folk som läser min blogg, och det känns skönt att veta att jag inte är ensam.
Skicka en kommentar