lördag 12 december 2009

Vad är det för fel på mig?

Den här veckan har bara försvunnit. I morgon ska jag gå på Folkoperan och se Pärlfiskarna. Tänk att det fanns en tid när jag faktiskt strävade efter att sjunga opera. Tänk att det är så länge sedan nu. Jag har bytt inriktning i mitt liv så många gånger. Det har varit tvära kast och aldrig har jag slutfört något. Aldrig har jag stannat på samma plats. Jag har lätt för att bli uppslukad av något, för att kasta mig ut, men svårt att tro på mig själv i längden, svårt att fortsätta kämpa när det dyker upp komplikationer. Då ger jag hellre upp och börjar göra något annat. Då slutar jag tro på mig själv.

Det är för sent att börja sjunga på allvar igen. Att sjunga klassiskt, att bli klassisk sångerska på riktigt. Jag var på väg dit en gång, men nu är det för sent.

Mina anställningar har oftast bara varat högst några månader. Jag har börjat läsa olika A-kurser på universitetet, men aldrig kommit djupare än så. Jag vill hitta något som är min grej, jag vill hålla fast vid något. Jag vill snöa in på något, bli expert på just det. Men jag är så rädd att jag aldrig kommer att kunna det. För jag kan inte hålla fast. Jag kan inte stanna.

6 kommentarer:

Yvette sa...

Det är verkligen aldrig för sent!! Speciellt inte med sången.

Kram

Yvette sa...

Det är förresten inte något fel på att inte hitta sin väg. Det kan få ta sin tid och så får man tänka att man ska ta vara på resan dit istället för att stirra sig blind på målet.

Kram Kram!

Anonym sa...

Vi är tvillingsjälar kan jag säga. Stor kram och jag längtar till på tisdag då vi bara kan sätta oss någonstans och prata och prata och prata.

Stor, varm kram!

Märta Kajsa sa...

Evert - du har rätt som vanligt. Även om vissa saker ÄR för sent. Men det är bättre att fokusera på allt det man fortfarande kan göra, än på det som är för sent. Och det är onödigt att stirra sig blind på målet. Resan dit kan ju också vara spännande. :-)

Kram!

Märta Kajsa sa...

Maria - jag tycker också vi verkar ha massor gemensamt! Jag ser verkligen fram emot tisdag!

Stor varm kram!

Anonym sa...

Håller med evert, det är aldrig för sent.