Nej. De är inte välkomna, de här tankarna. Egentligen borde jag ju må bra. Ändå har självskadeimpulserna börjat riva i mig, det destruktiva lockar mer än vad det gjort på länge. Jag blundar och genast blixtrar minnesbilder förbi, bilder av vad jag förut gjort mot mig själv. Fantasier om hur jag skulle kunna skada mig spelas upp gång och på gång och börjar få fäste.
Jag vet inte vad det är. Flytten oroar och skrämmer mig. Trots att jag är glad att jag ska flytta och ser fram emot det! Allt det jobbiga som hände runt omkring mig i julas och som jag då lyckades hålla på avstånd har börjat äta sig in. Jag har åter börjat tänka på de jobbiga situationer jag upplevde på psykakuten och i slutenvården i somras. Den gamla välbekanta känslan av sorg och frustration över att inte bli lyssnad på eller respekterad av vårdgivarna tar plats igen. Fastän gångerna jag blivit lyssnad på och tagen på allvar än fler än de gånger jag inte blivit det, finns såren kvar och gör att jag är rädd för vården. Jag är frustrerad över all tid jag har och vet inte hur jag ska fylla den. Jag ska ha möte med Försäkringskassan nästa vecka, då ska jag säga att jag vill komma ut och göra praktik några timmar i veckan. Jag hoppas verkligen, verkligen att det är möjligt. När jag pratade med terapeuten nyligen sa hon att om jag faller tillbaka i självskadande kanske det inte är aktuellt med någon praktik längre.
Det är alldeles inom räckhåll att må bra. Att ramla ner till botten igen är också inom räckhåll. Allt beror på impulser.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Fina vän! Jag tror på dig! Och jag tror och hoppas att du kommer distraheras av flytten och att det kommer kännas bättre när det är klart. Jag åker pendeln mot Södertälje till skolan nu för tiden. kan vara bra att veta.
Puss!
Tack finaste Yvette. <3 Jag är glad att du finns. Idag har jag packat en massa :-) Bra sätt att distrahera sig! Ska fortsätta med det strax. Pluggar du på Södertörn nu?
Puss och kram och snart måste vi boka in en dejt!
Det är inte konstigt att det kan kännas knepigt nu när så mycket bra saker ligger så nära och du ska flytta, förändringar är läskiga!
Tankar om vad man skulle kunna göra mot sig själv är hemska, jag brukar försöka minnas att det är inget mer än just en tanke, en obehaglig bild som jag kan blunda för. Det är svårt och fungerar inte alltid, men det är värt att kämpa för att må bra!
Du kommer klara av det, du är så duktig!
Silverglitter:
Förändringar ÄR läskiga. Och jag har sån separationsångest. Trots att jag verkligen vill flytta och är glad över det så vet jag att jag kommer sitta där och gråta och längta tillbaka på kvällarna.
Ja, usch, vad det är jobbigt när man attackeras av destruktiva tankar. Precis, det gäller att låta dem förbli just tankar och inte mer. Det finns ju olika knep för att stå emot, och förhoppningsvis kommer en dag när man kan hantera alla känslorna utan att ens behöva tänka i dessa banor.
Nu mår jag bättre, det värsta är över och allt känns under kontroll. Tack så mycket för din kommentar finaste A. Sköt om dig!
Glöm aldrig att jag finns här. Även om jag kan må kasst kan vi sitta och lipa tillsammans i soffan under en massa täcken med varmt te och gosa med mjuka katter och lyssna på klassisk musik.
Ibland behövs det inga ord för att få tröst, liksom.
Stor kram
Åh Maria, det är så skönt att veta att du finns där. Jag är så glad at vi har lärt känna varandra och jag tycker vi har mycket gemensamt. Det är skönt att umgås med människor där man inte behöver ta på en mask, utan man kan säga precis som det är.
Stor kram!
Skicka en kommentar