Jag känner mig tom, kall, orolig, trött och ledsen. Klamrar mig fast vid tanken på att jag ska träffa psykologen på torsdag. Måste hålla mig flytande. Måste hålla ihop. Tills på torsdag.
Dagen har ändå varit ganska bra. Vid lunchtid träffade jag A, som jag känner genom Shedo och Zebraforum och som jag aldrig tidigare träffat utanför Internet. Vi fikade och pratade och det var trevligt, intressant och roligt. Hann träffa Mia en kort stund också innan jag lämnade stan och tog pendeln till kvällens körövning.
Sen började allt göra ont. Sen blev jag plötsligt helt sinnessjukt överkänslig. Sen kände jag att jag inte orkade med världen. Sen kom alla mörka tankar. Sen kom längtan efter trasighet, trasighet att lindra trasigheten med.
Jag orkar inte. Orkar inte bryta ihop. Mitt mående är på väg att falla i bitar, klumpen av tårar växer i halsen, och det gör mig så matt. Jag orkar inte. Orkar inte med mig själv. Orkar inte ligga sömnlös med tusen vilt skenande tankar i huvudet.
Jag ska träffa psykologen på torsdag. Jag tröstar mig med den vetskapen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Vännen min. Hos mig är du alltid välkommen hur du än mår och jág förstår hur det är (med tyngdpunkt på förstår).
En dag till och så får du träffa psykologen. En timme i taget fram tills dess...
Varma kramar!
Tack så mycket finaste Maria för dina ord.
Idag känns det lite bättre. Men det ska bli skönt att träffa psykologen.
Massor av varma kramar <3
Ja, håll ut tjejen. Gillar dig!! Kram
bflmamman:
Tack fina! Jag gillar dig med!
Kram
Fina!
Hoppas att det går bra hos Psykologen, önskar att jag kunde ta över ditt onda men det jag kan göra är att säga att jag finns här för dig!
Tack så mycket söta fina Mia. Det betyder så mycket för mig att du bryr dig. Det gick bra hos psykologen, det verkar som att de tar emot mig som patient även om det inte är helt säkert än.
Kram
Skicka en kommentar