Jaha, nu börjar det gå helvete igen allting. Orkar snart inte kämpa emot paranoian, har inga vapen kvar. Inuti mig är det allt annat än avslappnat. Jag vill bara få känna mig lite trygg, men det får jag aldrig.
Lägenheten har förvandlats till en studentkorridor. Eller en ungdomsgård eller nåt. Jag kan inte ha det så här.
Den ena tjejen som bodde här i fyran flyttade nyligen, så nu är vi alltså bara två. Och hon, tjejen som bor kvar, hon har tagit över helt och verkar tro att det är hennes lägenhet, hon verkar ha glömt att jag också bor här. I fredags kväll hade hon kompisar här, och jag tyckte att det var helt ok. När jag gick upp på lördag morgon, igår alltså, fick jag se en helt främmande människa ligga och sova i soffan i vardagsrummet, det kändes inte ok. Sen åkte jag iväg och sjöng med kören och när jag kom hem var det massor av folk här, högljudda som tusan, en kille gick in och lånade duschen, och jag höll på att få en riktig stressattack när jag gick ut i köket för att diska och det satt fyra personer där vid bordet och bara stirrade på mig. Jag diskade bara stekpannan som jag använt, resten av det smutsiga bar jag tillbaka in i mitt rum för jag pallade inte stå där med dessa okända människor sittandes där, jag vill vara ifred, jag vill vara ensam.
Idag är det fullt av folk här. I hallen ligger en hög av skor. Jag hoppas att ingen har använt mina duschgrejer och mitt smink, alla verkar låna duschen hela tiden. Någon är där inne just nu och duschar. Jag är så jävla nojjig. Jag mår verkligen inte bra. Jag vet att jag borde ringa personalen för det här är absolut inte acceptabelt. Man får inte låta kompisar sova över utan att fråga först. Det sa de till mig när jag flyttade in. Jag vill inte gå ut i köket eller ens gå på toaletten, jag vill inte möta folk jag inte känner överallt. Jag vill koka lite te, men orkar verkligen inte gå ut dit. Snart ska jag i alla fall gå härifrån och ta bussen till kyrkan, ska sjunga där ikväll. Sen sover jag nog någon annanstans i natt. Jävligt jobbigt det här. Ensam är jag också, det slog mig häromdan att jag inte vet vad vänskap är, att jag inte förstår mig på det där som de kallar vänskap. Helt ensam är jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Uff. Minns det där med att dela med folk man inte valt själv.. Var på BUPs avdelning några dagar en gång, kom hem och upptäckte att tjejen jag delade med (via beh hemmet) hade tagit över hela lägenheten (utom mitt rum) och tagit dit sina kompisar och dom gömde sig på balkongen för att personalen inte skulle märka att dom tagit droger. Blä!
Hoppas du hittar något eget snart och kan få lite lugn och ro!
Hanna:
Ja, fy, det är verkligen knepigt det här att dela boende med andra.. Alla är ju inte så bra på att visa hänsyn, tyvärr. Jag vill verkligen, verkligen ha en egen lägenhet. Jag är så frustrerad! Det känns tråkigt att det blivit så här för jag tyckte ju det kändes så bra i början i den här lägenheten, men det är som att allt blev kaos när den ena tjejen flyttade.
Skicka en kommentar