I tisdags orkade jag, i motsats till idag, masa mig iväg till min kurs. Har olustkänslor nu över att jag låg kvar som en tung säck i sängen i morse istället för att gå dit. När jag vaknat åkte jag till mormor och blev bjuden på lunch och efter maten lade jag mig för att vila en stund. Sedan hade det plötsligt gått åtskilliga timmar.
Känner mig som en zombie. Jag gör allt fel. Jag vet ju egentligen massor om hur jag skulle kunna styra upp sömnvanorna. Det är det ämnet jag tänkt viga detta inlägg till - sömn. I tisdags pratades det om sömn och vila på kursen. Det var inget nytt under solen. När vi gick igenom de olika sömnstadierna så passade jag på att ställa en fråga om sömnparalyser. Varför får man det? Varför gör kroppen så? Jag har fått dessa många gånger och det är alltid lika besvärande. Man är alltså klarvaken i huvudet MEN kroppen är paralyserad, den sover. Jag brukar kämpa för att kunna röra fingrarna, få kontakt med händerna, och jag försöker ta djupa andetag men det går inte för lungorna tar sina egna små andetag i sin egen takt. Helt bortom min kontroll! Det här skapar dock ingen ångest eller rädsla hos mig direkt, mest av allt känner jag en stor frustration. Och en antydan till panik. Tänk om någon kommer och vill mig något, tänk om det börjar brinna och så kan jag inte röra mig.
Jag vet att en del när de får sömnparalyser får känslan av att någon håller fast dem eller att det finns någon sorts ondskefull kraft i rummet. Sådana känslor har jag lyckligtvis aldrig fått! Inte ens de första gångerna detta tillstånd drabbade mig, då jag inte hade någon aning om vad en sömnparalys är.
Det var ingen i gruppen som visste så mycket om sömnparalyser tyvärr, fast vi var flera som råkat ut för det. Sen började gruppledaren prata om nattskräck - ett fenomen jag aldrig hört talas om förut! Små barn brukar tydligen få det. De fastnar typ i en mardröm, verkar vakna men sover, skriker och har panik, och vill inte bli tröstade eller rörda vid. Verkar riktigt skrämmande! Tur att jag inte ska ha några barn, jag skulle bli förtvivlad om något sådant där hände!
Nu sätter jag mitt hopp till att sömnen precis som allt annat i mitt liv kommer att bli bättre så snart jag pratat med habiliteringen och allt det där. "Kedjetäcke" står nu på min önskelista, det verkar skitbra!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej fina Kajsan!
Känner mig dum som inte kommenterat på länge men det händer så mycket både inuti och utanpå så jag kan inte göra saker som jag vill längre, jag liksom låser mig och Prio 1 är att gå upp i vikt och klara av maten.
Men nu till det du skrev, hittade lite i mina papper från skolan;
Sömnparalys – oförmåga att röra sig vid uppvaknandet eller insomnandet När man är på väg att somna eller vakna känner man sig helt förlamad i några sekunder eller minuter. Man kan inte röra armar och ben, resa sig upp eller tala. Effekten kan vara i flera minuter men går över vid beröring.
Jag led av Nattskräck när jag var liten fram tills jag var 9 år, det var så vidrigt men det växte bort.
Jag hoppas att du mår bättre snart och att vi kan ses, att parat med dig och att få vara din vän gör mig glad och stolt!
Kramar Mia
Hej Mia!
Tack fina för din kommentar! Jag känner mig också dum som är så dålig på att höra av mig just nu, men mitt schema gör mig jättetrött varenda dag trots att jag egentligen inte gör så mycket. Känn ingen press alls att höra av dig, vi håller ju kontakten på FB och telefon och så ses vi den dag vi orkar helt enkelt. Det är bra att du sätter din hälsa främst!
Tack för infon om sömnparalys och nattskräck, läskiga grejer det där.
Varma kramar!
Hej!
Tack för dina kommentarer på min blogg! :)
Såg ditt inlägg här om sömnparaly. Jag hamnar i sömnparalys ganska ofta, och ibland är det sådär superhemskt så jag känner att något ont är i rummet. Superläskigt!!! Hoppas du slipper vara med om det. Man får ju panik när man inte kan röra sig. Skumt det där, önskar någon visste vad sömnparalys är för något egentligen. Man är ju helt vaken, men som om man befinner sig i en annan dimension.
Glad blir jag i alla fall att någon förstår vad man menar :) Inte så många som fattar när man börjar prata om sömnparalys.
Ha det så bra!
Kramar!
/Jonna
Hej Jonna, och tack för din kommentar :-)
Ååh, jag är glad att jag aldrig fått den där känslan av att något ont finns i rummet, det verkar hur läskigt som helst! Som en skräckfilm :-(
Ja det är verkligen en skum känsla det där, man är ju helt vaken och medveten om att man ligger i sängen men kroppen är helt förlamad, usch..
Ha det fint du med!
Kram
Skicka en kommentar