Ibland träffar man personer som gör en besviken, och det är så svårt så svårt att inte låta besvikelsen riva sönder ens himmel och jord. Och på ett sätt tycker jag det är ganska skönt att ibland få kanalisera min ångest på en enda person ett litet tag. Projektion, kallas det visst. Och det handlar inte om flykt från eget ansvar eller att vilja rentvå mig själv på något sätt. Det är bara en metod för att hantera besvikelse och ångest, och framför allt, att kunna trycka undan den gamla, smärtsamma ångesten ett tag. Göra rum för den nya, fräscha istället, så att säga. Jag tycker inte det är helt korkat faktiskt. Såna där besatthetskänslor har ju sitt syfte. Ångesten blir till något konkret, liksom. Något man kan sätta ord på. Någon man kan vara arg på. Men samtidigt är det outhärdligt, för det gör att man blir väldigt ensam. Och den där upprättelsen man vill ha kommer aldrig, eftersom det bara är man själv som kan se att den vore på sin plats.
Jag har varit väldigt besviken på en viss kille, exempelvis. Han förstörde nämligen mitt liv. Så här i efterhand kan jag se att, nej, det gjorde han faktiskt inte. Där råkade jag ta i lite. Det känns inte helt ok i efterhand. Jag passerade gränser jag faktiskt inte trott jag skulle passera. Jag undrar om man kan köpa lite självkontroll nånstans?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar