Små små taggar inuti mig

Idag har varit en bra dag, över all förväntan. Jag har fasat inför den här veckan, helt utan skäl, och hittills har den inte alls varit så hemsk som jag föreställt mig.

Dagen började lite dåligt med att jag åkte in till stan för att träffa en tjej, och så hade jag tagit fel på tiden med en timme. Jag har sagt det förr - jag har seriösa problem med siffror och nummer. Det här att ett visst nummer representerar en viss tid på dagen är inte helt självklart, inget är självklart när det gäller siffror.

Men det ordnade sig i alla fall, och vi satt i solen och pratade och skrattade, och växlade mellan olika språk. Hon är ryska och pluggar svenska, och jag vill som ni vet lära mig ryska, så vi försöker hjälpa varann att nå våra mål, hon och jag. Hon har kommit längre än vad jag har.

Sen hastade jag iväg och träffade min kompis K som jag inte sett sen i somras. Vi satt och pratade ända tills solen gått ner och stan var mörk och dimmig, och min hals var hes av allt pratande. Jag vill träffa henne oftare.

Och nu känner jag mig kall inuti, fast jag försöker glädjas åt att det varit en väldigt fin dag. Jag är så satans överkänslig att jag på allvar undrar hur jag ska kunna klara mig. Små taggar sitter och växer i min själ. Och de kan förstöra mitt nu, det går inte att hejda dem, men de kan inte ta ifrån mig att det var en bra dag idag. Det var det verkligen. Och hör sen!