söndag 12 april 2009

Veckan som gått

Ännu en vecka tar slut och en ny börjar. Jag kan inte säga att veckan som gått varit vare sig bra eller dålig, den har varit en berg-och-dalbana som bjudit på lite av varje. Igår gick det utför, rakt neråt, och idag är det bättre. Igår var mina känslor mer obehagliga och skrämmande än de varit på länge. Jag litade inte på mig själv. Jag såg slutet.

Det är rätt fantastiskt hur man kan resa sig så snabbt igen efter en sån total svacka.

En väldigt social vecka har det varit. Jag trodde först det var en slump att alla plötsligt hade tid och ses och tid att komma till Stockholm, men det var ju påsklov. Inte någon slump. Jag har varit omotiverat nervös över att ha en massa möten med olika människor inplanerade, trots att det bara var nöjesgrejer kändes det överväldigande. Det var trots allt folk jag inte träffat på länge. Jag fick bita ihop litegrann och tvinga mig att ta mig in till stan, som en viljelös docka, men så fort jag träffade mina vänner försvann zombiekänslan och jag blev levande igen. Den här veckan har jag bara träffat underbara, fantastiska människor.

På torsdagen gick jag hem till J och A som ska gifta sig i sommar. Jag ska ju sjunga på bröllopet. Jag hade tagit fram lite olika förslag till bröllopslåtar som jag sjöng för dem, och nu är en låt utvald till den stora dagen. Deras katt blev kär i mig när jag sjöng. Han kom och satte sig framför mig och tittade upp på mig med intensiva ögon. Och lyssnade trollbundet, inbillar jag mig. Eller så undrade han bara vad sjutton jag höll på, om jag blivit sjuk eller om jag hade ont nånstans.

Sedan kulminerade veckan med att jag blev bjuden på rårakor hemma hos Yvette. Väldigt gott var det. När jag skulle ta tunnelbanan hem till Yvette så råkade jag åka till min syster istället. Jag var inte med riktigt, helt enkelt. Jag åkte till Rissne, gick av och tog rulltrappan upp, och efter några steg ute på det där torget eller vad det är insåg jag att Oj, här bor ju inte Yvette, här bor Anna! Men det gick ju att ta tunnelbanan tillbaka igen, och göra om och göra rätt, så det var ingen fara på taket. Därefter blev det frosseri av rårakor och så såg vi en bra film, Persepolis.

2 kommentarer:

Jen sa...

Jag är säker på att Marvin blev kär i dig. Krossa inte hans hjärta nu! ;)

Märta Kajsa sa...

Aaaww, lilla gulle-Marvin! Roligt att det finns NÅN som faller för mig... ;-)