Jag vet att jag har en tendens att idealisera och älta. Inte när jag mår bra. Men när jag mår dåligt kommer de här grejerna fram. Omdömet försvinner. Folk placeras på piedestaler, piedestalerna välts och folk trycks ner under golvplankorna istället. Väldigt dumt. Korkat att skapa sin egen ensamhet på det sättet. Men när känslorna blir starka blir tankarna grumliga.
Och när självkänslan dalar, drar den med sig förnuftet i fallet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar