Lyssna på kroppen

Med hjälp av min terapeut har jag insett att jag måste börja lyssna på min kropp.

Jag har tyckt att jag har en bra relation med kroppen. Ja, om man bortser från en del självdestruktiva utsvävningar. Men det har ju inte med kroppen att göra egentligen, även om det är den som får lida. Nej, men annars tycker jag väldigt mycket om kroppen. Jag är nöjd med den.

Men grejen är att jag lyssnar inte på kroppens signaler. Jag är inte i min kropp, jag är i tankarna som hela tiden är på väg åt olika håll. Jag känner inte att jag är hungrig förrän jag är akut hungrig och typ mår dåligt. Jag känner inte att jag är mätt förrän jag mår illa.

Grej jag aldrig mer ska göra: Hälla i mig kaffe tills jag ligger och spyr. Jag måste lära mig att hejda mig ibland! Bara för att man blir sugen på kaffe måste man inte dricka tre kannor! Jag var så glad att jag äntligen mådde hyfsat stabilt efter en dag av ovanligt ilsken ångest, och kände att jag ville fira detta med en massa kaffe. Jag gick till överdrift, som vanligt. Det blev ingen rolig natt. Och nu är jag inte så sugen på kaffe längre, alls.