Jag är så trött på mina tvångstankar. Att de ska tugga sönder allt som är bra och roligt. Allt jag tycker om ska de idissla tills jag inte tycker om det mer. När jag egentligen borde må bra så surrar tvångstankarna vilt på insidan. Jag tror att det är de som ger mig migrän. Det är nästan så jag föredrar ångestdalarna framför det här. Det kommer jag inte tycka sen när jag väl ramlar ner i en dal igen, men ändå. I dalen finns inget tvång.
Jag kan inte minnas att jag nånsin levt helt utan tvånget. Kommer den dagen att komma, när jag är helt fri från det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar