Jag har haft en bra dag! På det stora hela. Jag tror att det var lyckat att jag kunde släppa fram all den där ledsenheten i helgen. Jag tycker ledsenhet är lättare att handskas med när den forsar fram och tar plats än när den tystar ner, täpper till och gräver sig ner i hjärtat. Så om man kan välja tar man ju det första alternativet, men det är inte alltid den lyxen finns. Ibland finns ingen plats i livet för dessa floder av ledsenhet. Ibland har man ingenstans att vara där man vågar vara riktigt, riktigt ledsen.
Att ösa ur mig lite galla här i bloggen hjälper också. Det känns fint att ni läser och bryr er. Så länge jag hittar ord är jag ändå rätt ok. När jag mår riktigt illa i själen kan jag inte uttrycka mig.
Jag ska köpa ett piano. Förr eller senare. Jag måste bara ha ett. Ett elpiano lär det bli, så man kan spela med lurar på sig - eftersom det finns grannar här i världen. Jag tycker faktiskt elpianon är fantastiska de med.
Natti natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar