Ikväll ska jag dricka sansat

Åhåhåhå, vad jag är trött på det här trycket i bröstkorgen! Är trött på att känna det, trött på att skriva om det. Så nu ska jag skriva om annat.

Jag klagar mycket, men jag är faktiskt väldigt tacksam över mitt boende. Det hör tydligen inte till vanligheterna att en kommun kommer med så snabba insatser som de gjorde när jag blev bostadslös. Jag är jättetacksam. Jag tänker ofta på hur lätt det egentligen är att bli totalt hemlös och få sova i trappuppgångar och i portar. Det är så skört.

En egen lägenhet är så klart min (ack så avlägsna) dröm. Den gångna veckan har jag försökt få tag i min biståndshandläggare för att fråga om jag kan få lite mer hjälp med det där. Jag vet att hon inte kan ge mig en lägenhet, men jag skulle gärna vilja ha lite stöd i sökandet.

Ikväll ska jag bjudas på glögg, drinkar, vin och grillat hos några i kören. Ett par andra körsångare, plus maestro själv, kommer också dit. En hel del sjungande lär det bli! Jag ska ta det lugnt med drickandet. Man ska dricka lugnt och sansat. Man ska dricka för att man tycker det är gott. Alkohol är inte medicin. Man ska inte dricka för att stänga av alla tankar som rör sig i huvudet. Det får jag aldrig glömma. Kören har två konserter på söndagen så då kan jag inte vara fyllsjuk.