Jag känner mig illa till mods, jag mår inte bra. Inga tårar, men ett stort obehag inombords. Känner mig fel, känner mig som ett monster. Jag tror mitt hjärta brister snart.
Paranoian gör sig påmind också. Tankarna surrar och målar upp olika inte så troliga scenarier som jag sedan inte kan göra mig fri från. Jag kan ju ha rätt! Paranoian kan ju ha rätt! Katastrofkänslan gör mig ledsen och tom men vetskapen om att jag är paranoid hjälper faktiskt lite.
Jag blir helt fruktansvärt rädd av tanken på parallella universa förresten. Det har varit så i ett par år. När jag tänker tillbaka på händelser som varit på väg att bli obehagliga, men som slutat väl, så grusas min lättnad av tanken på att i ett parallellt universum så blev det KATASTROF. I ett parallellt universum mår jag tusen gånger sämre än jag gör här. Åh, tanken är fruktansvärd. Väldigt jobbigt att den slagit rot i min hjärna. Inte alls hjälpsamt. Usch, det är så hemska saker som går genom mitt huvud att jag inte ens kan sätta ord på dem.
Nej. Tillbaka till detta universum nu. Jag har dåligt samvete över att jag missade julottan, och jag har mailat körledaren och bett om ursäkt men han har inte svarat så nu nojjar jag givetvis över att han ska vara arg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar