Psykfallet

Och där kom nästa slag. Jag har suttit vid datorn i några timmar, och av en slump hittade jag en blogg som är skriven av en kompis. Det kändes ju lite som att jag snokade när jag ivrigt läste inlägg efter inlägg, men bloggar man så får man räkna med att alla kan läsa ens ord på Internet. I alla fall, det gick en liten stöt genom min kropp när jag läst mig fram till ett inlägg som var tillägnat mig. Det stod att jag är ett psykfall och att det var jobbigt när jag hälsade på förra hösten. Det här var inte på något vis någon ny information, jag vet att jag var jobbig och tjatig (och då höll jag ändå tillbaka så mycket jag bara kunde) och efter det här besöket har jag verkligen känt massvis av skam över hur jag betedde mig. Men ingen skam i världen kan ju ändra det som redan är gjort. Jag är egentligen inte förvånad alls, jag visste ju redan att det var jobbigt för honom att jag var så där knäpp. Det var ändå inget hemskt inlägg, det var sanningsenligt. Han var bara irriterad, och det kan man ju förstå. Han skrev att han vet att det finns en anledning till att jag är som jag är. Jodå, det finns säkert tusen anledningar. Är lite ledsen nu.