Känns lite fail att det inte blir någon traumabehandling nu. Och skönt samtidigt... Jag var så ovillig till det hela att det blev svårt. Det hade givetvis gått ändå, om vi beslutat oss för det, om psykologen envisats, om jag orkat... Men psykologen tyckte att jag skulle få njuta av att må bra nu, för första gången i mitt liv. Det verkar kanske inte så, men jag mår bättre nu än förut. Jag har tomhetskänslor men de konsumerar mig inte. Jag känner mig övergiven - är övergiven - men inte av alla. Jag väljer nuet, inte sönderanalyserandet och grämelserna.
Jag vet inte. Det blir inte lättare med åren med dessa inkapslade minnen. Har alla människor sådana?
Två gamla harpor poserar tillsammans ;-)
6 kommentarer:
Det är nog få som är helt sorgefria.. Men sen har man väl mer eller mindre tänker jag (och reagerar säkert väldigt olika också)..
Grattis till välmåendet! :o)
Men jag önskar också som du.. Att det liksom bara var så att det gick att driva ut allt en gång för alla sen var det klart..
Tack Hanna! :) <3
Ja, så är det nog, alla har sina sorger. Men man lever med dem, och hanterar dem, på olika sätt.
Det skulle vara så skönt att driva ut allt bara och sen vara av med det, för gott! Synd att det inte är så..
Kram
hehe så gulligt..du är lite som ett mumintroll :) (inget illa menat med det ;)
haha, ok?! Det var en annorlunda komplimang det! Jag tar det som en komplimang iaf ;) Kunde varit värre, du kunde sagt att jag var som en gammal häxa, eller en heffaklump.. ;) eller en ruskprick! hehe.
jaa..ta det som en komplimang!.. :) finns det några mer harmoniska varelser än muminfamiljen? :) häxa, heffaklump eller ruskprick, låter jobbigt att va en sådan ;)
Skicka en kommentar