Jaha. Klockan var 00.00, måndagen hade avlöst söndagen och jag hade ätit glass samt tillgodogjort mig kvällens Sopranos-dos och satt, ironiskt nog, precis och funderade på hur bra och trivsamt det blivit här i boendet och hur icke-akut min situation är när mina tankar plötsligt stördes av att den mest nyligen inflyttade personen vandrade omkring i lägenheten och hävde ur sig obegripliga haranger med en... ja, rätt skarp stämma.
Åh, låt inte allt urarta igen. Jag vill inte bli förstörd. Jag vill inte vältas omkull.
Idag har jag onda aningar.
Ska det vara så här? Ska jag känna så här?
I natt blev jag så stressad att det kändes som om folk kunde höra mina tankar. Det är väldigt svårt att hitta bevis på att de inte kan det...
Jag reagerar starkt på bagateller. Så är det bara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar