Min roomie knackade nyss på min dörr och frågade om jag ville följa med in till stan och ta en öl. Jag vill ha alkohol, men orkar inte sminka mig, orkar inte åka buss, orkar inte träffa nya människor, orkar inte med någon oplanerad tankeverksamhet överhuvudtaget. Så nu sitter jag kvar hemma och lyssnar på Zemfira. Älskar henne. Vrider aldrig upp volymen så här, men det känns som en sådan kväll på något sätt.
Mitt mående, mitt humör, min själ, mina tankar och mitt sura hjärta - de ställer till det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar