Min psykolog hade fått en undran från socialstyrelsen angående hur många av hennes patienter som är hemlösa. Jag räknas in i hemlöshetsbegreppet - bor ju i inackorderingshem - så hon frågade mig om det gick bra att skicka in mina uppgifter till dem. Och ja, det var så klart helt ok. Tycker det är strålande att man vill uppmärksamma sambandet mellan psykisk ohälsa och hemlöshet. Tror det är ett vanligt samband faktiskt.
Och för en tid sedan frågade hon mig om jag ville godkänna att jag och mitt fall används som exempel i undervisning/föreläsning gällande differentialdiagnoser. Jag kommer vara anonymiserad (undrar om jag kommer få ett fingerat namn! Och i så fall vilket!). Detta sa jag ja till utan tvekan. Jag har ju känt och känner mycket sorg och bitterhet över att den neuropsykiatriska utredningen inte gjordes tidigare i mitt liv, över att ingen såg. Och det här ska ju förhoppningsvis upplysa vårdpersonal om dessa saker och därmed hjälpa andra att få hjälp tidigare än vad jag fick, och det känns rätt bra.
Usch, nu började det tjuta i mitt ena öra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det var ju jättebra, din läkare verkar som min vara en som verkligen bryr sig, exakt en sådan person man behöver sedan man blivit kantstött av vården innan. Men sen också försök att inte sörja förlorade tider, det kommer ta tid men det går och då blir livet så mycket lättare.
Puss Mia
Ja, alla mina behandlare där är jättebra, läkaren, psykologen, gruppterapeuten.
Jag är SÅ himla glad att jag bytte, jag vågar inte tänka på hur det sett ut om jag fortfarande gått på skit-ankaret..
Jag försöker vara i nuet och inte älta det förflutna. Men ibland blir man så vansinnigt ledsen, och då är det nog bäst att bara låta ledsenheten finnas. Så det inte blir ångest eller bitterhet istället.
Nu kan jag iaf tänka att mina erfarenheter kan komma till nytta på något vis.
Skicka en kommentar