Jag vill bli räddad nu tack

God kväll! Det har varit en dag i humörsvängningarnas tecken. Humörsvängningar från helvetet. Det är nästan fascinerande hur det kan svänga så fort. I förmiddags var allting fint. Jag kände hur en massa spärrar började försvinna, saker jag vill göra men tänkt att jag inte klarar bara för att jag misslyckats tidigare började kännas realistiska igen. En massa nya planer sattes i rullning. Och jag tänkte, att nu börjar det verkligen hända saker med mitt mående, nu börjar jag bli bra. Nu jävlar.

Och sen plötsligt flammade ångesten upp som aldrig förr. Det börjar med något litet, obetydligt, som borde rinna av en på en sekund, men denna lilla grej triggar igång en kedja av känslor. Som dominobrickor faller de, och det går inte att stoppa, det går inte att lindra. Man vill ur sitt eget skinn. Man vill skrika rakt ut. Man vill slå någon. Det är så obehagliga saker, det här. Det finns inga ord för detta.

Jag tycker det börjar bli jobbigt nu. Det känns lite bättre för tillfället, men vad i helvete liksom. Mitt känsloliv är ett monster. Det är ohållbart.