För en stund sen rev det ordentligt i själen. Nu är det bara efterdyningar. Borde inte sitta vid datorn. Borde sätta på mig hörlurarna och spela keybord, för jag vet att jag mår bra av det. Eller så borde jag gå och lägga mig. Det finns många borden.
Tidigare på dagen var jag jätteglad. Jag tyckte det var obegripligt att jag är sjukskriven, tänkte att det måste vara ett misstag. Kunde inte komma på en enda anledning till varför jag skulle må dåligt. Jag kände en sån längtan efter att sitta på cafét på universitetet igen, efter att sitta och plugga på Stadsbiblioteket, efter att gå på trevliga hemmafester på lördagkvällarna. Efter att snart ha pluggat klart och börja jobba. Jag längtade efter ett liv utan psykiska problem och skit. Det livet kändes inom räckhåll. Idag aktiverade jag mig lite dessutom, jag gick på den ryska filmfestivalen. Det var väldigt trevligt.
Sen slog ångesten ner som en bomb. Stack upp sitt fula huvud, som en jävla oönskad gubben-i-lådan. Som vill använda min själ som klösbräda. Jag kunde inte fokusera blicken på en lång stund, men jag vägrade att ta några tabletter. I min barnsliga värld är jag nämligen arg på psykiatrin nu, och straffar dem genom att inte ta några mediciner. Vilket givetvis bara går ut över mig själv. Så det är ju inte så konstruktivt. Men försök förklara det för mitt känsloliv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag förstår hur du känner. Känner så väl igen den där ilskan, och jag ska inte säga vad som är rätt och fel, men tycker du ska ta medicinen såvida du inte mår uppenbart sämre av dem. Ingenting är ju för evigt. Det kan ju hända att du behöver dem under en period nu, om det stormar.
Var rädd om dig.
Tack så jättemycket för din kommentar. Och du har rätt, jag borde ta medicinen när stormarna blir för starka. Jag mår faktiskt bättre av den. Och det är ju inte medicinens fel att psykiatrin beter sig illa ibland.
Tack igen!
Kram! Jag känner ofta igen mig i vad du skriver, även om jag tror att mina problem inte är lika allvarliga. Tolka inte det där på något negativt sätt nu!
Kram igen :)
Tack så mycket fina Alma! Jag kan ju inte säga att det är roligt att du känner igen dig, för man önskar ju att alla ska må bra, men det är skönt att inte vara ensam också! Nejdå, jag tolkar allting du säger som positivt :-)
Kram
Skicka en kommentar