Jag har ofta dåligt samvete. Alltid är det något som ligger och gnager. Något som sitter i ett hörn med en förebrående och brännande blick. Just nu tänker jag på en före detta vän. Jag trodde att vi skulle vara kompisar för evigt. Hon var den enda som inte blev irriterad på mitt ältande. Det fanns inte en skugga av irritation, och det är rätt fantastiskt. För jag kan älta som ingen annan. Men sen hände det en massa andra saker. Jag ska inte gå in på allt, och förresten vet jag inte själv vad som gick fel egentligen. I vilket fall som helst bestämde jag mig för att hon såg ner på mig och dömde mig. Jag raderade henne ur mitt liv. Nu i efterhand kan jag se att det var jag dömde.
Jag får inte riktigt mitt beteende att gå ihop. Pusselbitarna passar inte. Jag har haft alla möjliga svin i mitt liv, och mot dem har jag varit hur snäll som helst, fast jag inte borde varit det. Mitt dömande for iväg i helt fel riktning. Helt fel.
Förresten funderar jag på att sluta blogga ett tag. Jag känner att jag inte mår så bra, och då blir det inte så roliga texter. Det känns riktigt instabilt just nu och jag ska bespara er från en massa destruktiva texter.
Ni som har kommenterat med värmande ord när jag skrivit om mina problem, ni är guld värda. Både er som jag känner i den riktiga världen, och er som jag inte känner. Här mitt i det kalla Internet så finns det riktiga känslor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
*massa kramar*
Kanske ses nästa vecka? Då får du se vår nya frys som vi borde få idag. Om du ska hitåt på terapi kan du ju komma över för lite te om du orkar.
Ja, det vill jag jättejättegärna! Jag skickade ett sms till dig idag. Vi hörs snart!
Kramar och vårsol
Självklart finns det riktiga och bra känslor både på det kalla internet och i den stora kalla världen!
Kram!
Ja, det gör det faktiskt. :-) Och nu för tiden är ju Internet en del av världen, man kan nästan inte säga att det är två skilda saker ens.
Kram!
Skicka en kommentar