Jag har gått en lång, arg promenad men det tunga trycket inom mig lättar inte. Av och till känns verkligheten svajande. Nära, sen långt borta. Själv är jag antingen superkontrollerad eller totalt utflippad.
Jag ska hoppa av DBT:n förresten. Den är ju jämt inställd och jag orkar inte med att bli besviken hela tiden. Jag har ingen lust att sätta min fot där igen.
Märker ni att det är oväder i luften?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad ledsen jag blir. Varför blir det inställt hela tiden? Jag tror att det blivit värre sen det nya företaget tog över ankaret.
Det tror jag med. Jag har inget förtroende för dem längre. Och så vill de att JAG ska skriva kontrakt på att jag ska sköta mig, men hur gör de själva?
Skicka en kommentar