Snart är sommaren slut

Jag är inget stort fan av sommaren egentligen, men idag slog det mig att jag kommer att sakna den. Nu är den snart över. Det är fint att slippa halka omkull det första man gör när man går utanför dörren. Och det är fint med skogspromenader. I teorin är det även fint att sitta på uteserveringar, men i praktiken är det dock rökigt, trångt och illaluktande.

Det finns inget som luften i skogen.



Jag önskar att mitt mående skulle vara lite mer stabilt än vad det är. Jag önskar att jag kunde få lite bättre ångestdämpande mediciner än vad jag får. Nu ska jag i alla fall göra mitt bästa för att få lite ordning på mig själv. Jag har börjat på DBT igen och i morgon ska jag gå till kyrkan och träffa min kompis och tidigare körkollega samt duettpartner W och sjunga. Min röst känns inte riktigt i form, men det är alltid roligt att sjunga med W, oavsett omständigheter. Hon är alltid så full av uppmuntrande ord. Tänk om vi alla kunde vara som hon, vad vi skulle stärka varandras självförtroende och vad mycket vi skulle kunna göra. Och så sjunger och spelar hon snyggt och proffsigt också så klart.