Jag har två konstanta följeslagare. Två envisa stalkers som aldrig riktigt lämnar mig ifred. Den ena är Huvudvärken, som jag tror man kan kalla migrän och som jag haft av och till så länge jag kan minnas och den andra är Magvärken, den vidriga, som kom in i mitt liv först när jag blev vuxen. Magvärken har blivit grundligt utredd med gastroskopi och ultraljud, det finns inga fysiska fel. Genom åren har jag gjort resor till akuten tillsammans med båda dessa monster.
Igår åkte jag hem till en kompis för att fika och kolla på Idol. Det slutade med att jag inte kunde sitta stilla för jag hade så ont i magen. Man vet inte var man ska ta vägen när Magvärken dyker upp. Jag gick in och la mig i hennes säng, reste mig, vankade runt, la mig igen, gick ut på balkongen, gick in igen, gick ut igen, och så vidare. Sen ringde jag mamma som kom och hämtade mig. Gulliga mamma!
Jag är så trött, så trött på att ha ont. Och när det onda äntligen går över, tar det ju lite tid att återhämta sig. Som just nu. Jag har inte ont längre, men jag är helt trött. Jag hittar inga ord, jag kan inte uttrycka mig. Jag skulle träffat min duettkompis och sjungit idag, men de krafterna har jag inte. Jag har inga krafter alls. Jag är tom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar