Jag har blivit kallad till en visning av en lägenhet som jag tror att jag verkligen vill ha! Åh, vad spännande det är! Det skulle vara så gött med med ett förstahandskontrakt! När jag fick se kallelsen igår blev jag så glad att jag fick hjärtklappning som nästan gjorde ont och sen var jag helt speedad och upprymd hela dagen. Och det lustiga är att det kändes nästan som ångest, trots att jag var glad. Det är rätt intressant hur lika alla känslor är egentligen. När det kommer till känslor finns det inga nyanser direkt. Det är allt eller inget.
I vilket fall som helst, den här visningen ser jag fram emot med glädje! Det är ju inte alls säkert att jag får lägenheten, men det känns ändå stort att få komma dit och kolla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hoppas du får lägenheten!!!
Ja det där med att de fysiologiska reaktionerna är väldigt lika varandra trots att vi tolkar dem olika är mycket intressant. Det borde jag nog faktiskt skriva ett inlägg om på min blogg framöver. Vad bra att du nämnde det!
Rebecca - ja, det är väldigt intressant det där. Allt det där, om hur känslor hänger ihop och fungerar, där komplicerat tycker jag.
Jag tycker även att det är besvärligt med fysiska smärtor, för jag har så lätt att tolka dem som ångest eller rent av få ångest av dem. Fast jag VET att det är något kroppsligt, och säger det till mig själv gång på gång, så är det som att kroppen tror att det är ångest - och så BLIR det ångest, fast det började som ont i magen eller nåt liknande! För mig flyter det ihop, allt psykiskt och fysiskt som jag känner...
Åh, och jag ser fram emot att läsa ett inlägg av dig i ämnet! :-)
Jag tror inte det är så konstigt att det blir sådär som du beskriver. "Gråter du för att du är ledsen? Eller är du ledsen för att du gråter?" är en reell fråga för psykologisk och medicinsk forskning. Man vet ännu inte svaret. I nuläget lutar det dock tydligen lite åt det sistnämnda, om jag förstått det rätt. Våra fysiologiska reaktioner väcks -> vi försöker tolka dem genom vår omgivning och våra erfarenheter -> vi upplever en känsla som resultatet av de fysiologiska reaktionerna och vår mentala tolkning av dem.
:) En av väldigt få saker jag finner lite intressanta när det gäller psykobiologi.
Rebecca - ja, det är himla intressant! Det där med den mentala tolkningen av fysiologiska reaktioner måste ju vara något man kan lära sig påverka lite själv, och därigom kanske få mindre ångest på sikt.
Själv håller jag på att lära mig att jag till viss del kan förebygga min ångest genom att ta väl hand om kroppen, äta hälsosamt osv. Det är mer avgörande än man tror, även om ångesten så klart kan dyka upp ändå.
Precis, jag tror också det. Att man kan lära sig tolka den fysiologiska reaktionen annorlunda, och därmed inte behöva uppleva ångesten så påtagligt, såvida det inte finns något att faktiskt vara rädd för.
Skicka en kommentar