Tårar

I förmiddags var jag hos tandhygienisten och fick tänderna undersökta och polerade. De mår tydligen rätt bra, tänderna, men jag måste sluta ta i så hårt när jag borstar dem. Det gör att tandköttet försvinner (för att aldrig återvända!!) och skapar ilningar. Usch!

Sen åkte jag in till stan där jag mötte Anna. Vi promenerade runt, gick i affärer och fikade två gånger. Väldigt trevligt och roligt! Därför kom den abrupta ledsenhetsattacken på hemvägen som en överraskning. Tankarna rullade igång och gick inte att hejda och plötsligt kom det tårar. Hemma i lägenheten satte jag mig på golvet och grät och grät. Jag tog fram telefonen och började ringa mormor, men sen kom jag på att jag var alldeles för ledsen och uppe i varv för att kunna prata. Tydligen så hann en signal nå fram till henne innan jag ångrade mig, för hon ringde upp. Jag fick fram att jag var så ledsen över att jag mått så dåligt hela mitt liv, mitt liv har varit så plågsamt. Hon sa som hon brukar säga, att man måste lämna det som varit bakom sig och inte titta i backspegeln. Ja, jag måste låta bli att titta i backspegeln för då blir jag suicidal.

Nu mår jag rätt bra. Jag har kollat på komediserier och drömt mig bort. I morgon ska jag på jullunch med bostödteamet. Hoppas jag får sitta bredvid min boendestödjare S. Är lite nervös, men eftersom de som är där är antingen boendestödjare eller personer i situationer som liknar min så kanske de sociala kraven inte är så höga. Jag kommer nog inte vilja prata så mycket.