Min vän R har sjungit så vackert i kyrkan att tanterna blivit alldeles till sig av förtjusning, och denna skara fans har ordnat en studioinspelning så att de ska kunna njuta av hans sång på skiva, närhelst de vill. Så himla roligt! R är så duktig! Det här är bara början.
Själv har jag skjutit upp mitt eget lilla inspelningsprojekt väääldigt länge nu. Det är så blottande att visa sina egna låtar för någon. Mina ärliga, fåniga och nakna känslor.
Jag vill göra det här. Jag kan inte fortsätta gå runt och vänta på att jag en dag ska känna mig redo. På ett sätt kommer jag nog aldrig vara redo, samtidigt som jag någonstans har varit redo i många år. Jag kan inte bli mer redo! Nu behöver jag bara skicka iväg ett litet sms. Jag längtar ju så.
Önskar bara att min röst var i bättre skick, men den enda lösningen på det lilla delikata problemet är ju att sjunga, sjunga, sjunga.
Nästa gång jag och R träffas så ska vi utbyta skivor. Jag ska få hans samling med personliga tolkningar av tanternas favoritlåtar och han ska få mina tonsatta dagboksanteckningar. Åååh, I can't wait!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tack! Jag kämpade länge med bloggdesignen och är verkligen nöjd :)
Skicka en kommentar