Jag satt här i mitt rum och de otvättade kläderna, oredan, Icakassarna, den obetalda räkningen samt det oifyllda DBT-veckokortet blev plötsligt helt överväldigande och nästan skrämmande. Snart lades det till ytterligare en ingrediens i denna bittra rätt - det gamla själväcklet. Sen bet jag ihop, tog vid behovs-medicinen och försökte göra en sak i taget. Det gick ganska bra. Räkningen är betald i alla fall och veckokortet är ifyllt.
Jag är så trött jämt och ständigt, det är väldigt tråkigt tycker jag. Inget är ju roligt när man helst bara vill sova. Min boendestödjare tror att boven är min ensidiga kost. Jag äter tabletter mot mina brister men blir bara tröttare och tröttare. Jag vill skaffa mig sunda vanor här i livet men vet inte hur, jag ramlar ur rutinerna hela tiden och allt känns läskigt.
Åh, jag hoppas att det rullar igång problemfritt och inom den närmsta tiden, det här med LSS. Hoppas hoppas.
I förmiddags sjöng jag med kören. Jag tyckte inte att rösten ville bära riktigt, jag kunde inte sångerna så bra som jag önskat, och min sång grusades dessutom av sömnighet och konstanta gäspningsattacker - ändå fick jag en sån fin komplimang av maestro himself alldeles innan framträdandet. Jag blir så glad!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hmm, ändra lite i taget? Jag äter ju också samma ensidiga kost, men har tänkt att EN dag i veckan ska jag äta annorlunda - till att börja med. Det får vara rutinen så länge. (Iof har jag inte lyckats börja förändra ännu, men tanken är planterad iaf, ibland får det ta några veckor innan jag kommer igång..)
Träning hjälper mig lite mot tröttheten också och jag tror kedjetäcket också, jag är i alla fall mest trött/sömning numera, inte helt utmattad/orkeslös som förut (mest trött i huvudet alltså).. Det kan du få testa via habiliteringen om du vill!
Hej Hanna!
Det låter väldigt klokt det där! Man vill ju gärna förändra allting på en gång, men det skulle ju bli hemskt stressigt, om det ens skulle gå.. Men att börja med annorlunda mat en gång i veckan känns överkomligt, faktiskt.
Jaa, jag kan knappt vänta tills jag får träffa habiliteringen nu. De verkar ha så sjukt mycket bra hjälpmedel! Jag är sååå motiverad och vill komma igång NU med att styra upp vardagen!
Kedjetäcke verkar också vara en smart grej. Trots att jag lyckas somna så blir jag ändå aldrig utvilad, det är himla trist.
Kram!
Skicka en kommentar