Mod!

Hej bloggen!

Dålig uppdatering på grund av ooooont, flykt in i sömnen samt den här utmattande hettan!

Nu utmanar jag mina rädslor och sitter ute på balkongen, i klänning och utan solskyddskräm. För tillfället är det dock inte solen jag fruktar allra mest, utan insekterna. Humlor och andra högljudda flygfän.. usch! Måtte de hålla sig på avstånd!

Vi gick ända till LIDINGÖ i onsdags! Över bron och allting. Det var spännande. Men så fick jag så ont att vi var tvungna att avbryta promenaden och ta Lidingöbanan tillbaka. Jag vaggade fram, det gjorde så ont, så ont.

Sen dess har jag knappt rört mig.

Jag är inte alltid rädd för solen. Ibland kan även jag uppskatta dess värmande strålar. Främst hos mormor. På altanen, med varsin kopp kaffe. Jag tror mormors entusiasm över solskenet smittar av sig. Men oftast skyr jag solen och det har jag gjort hela mitt liv. Det är inte enbart cancerrisken som besvärar mig även om den är det mest konkreta i min rädsla. Den är så mäktig, solen. Den rår över liv och död! Det är inte utan att man får lite existentiell ångest.

Och det är klart, för en självskadare är det inte så roligt med soliga, kvalmiga dagar. Det är som om solen vill avslöja en, den vill skämma ut en, den vill tvinga av en den där långärmade, svettiga tröjan...

Så kände jag förr i alla fall.

Månen är lite mysigare faktiskt!

Nu: Ner med rullgardinerna och på med Sopranos.