Jag tycker inte om Stockholm. Jag vill inte bo i Stockholm. Jag har alltid bott i Stockholm. Jag måste härifrån. Häromnatten (eller, who I am kidding, häromdagen var det ju snarare) så drömde jag att jag var i Örebro och skulle tvingas därifrån, tillbaka till Stockholm. Jag grät och ville stanna kvar. Som ett litet barn.
Stockholm är fullt av dåliga, jobbiga minnen som man vill skaka av sig men som envisa klibbar sig fast. Stockholm är fullt av missförstånd, intriger, självdestruktivitet, ensam väntan och hjärtesorg. Det är inte hälsosamt att vara här.
Men jag har svårt att skapa konkreta planer för var jag skulle bygga upp ett nytt liv. Jag kan ju inga andra ställen. Örebro, det känns som ett alternativ. Det är i alla fall trevligare att promenera genom stan där än vad det är här. Och Musikhögskolan är fin.
Jag fantiserade nyss om sticka till Tallinn, där jag har en kompis. Alltså flytta till Tallinn. Bo där jämt. Sen vaknade mitt förnuft till liv och sa mig att risken att allt skulle åt helvete är alldeles för stor. Men det känns fortfarande lockande. Bara lämna allt.
Jag vill ha ett nytt liv, och jag vill att det nya livet ska börja nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du stannar här -punkt-
Jag kan också tänka mig ett nytt fräscht liv från "liv-butiken" men jag har hört att dom är svåra att hitta så man får nog göra det bästa av det man har.
Syns imorgon. Puss!
Jag stannar här.
Det är sant, man får göra det bästa av det man har, det man har är ju trots allt inte så illa egentligen.
Ja, i morgon ses vi, det ska bli mycket trevligt!
Puss och kram!
Skicka en kommentar